En kyrka någonstans, där det händer saker...
Jag fick fram att det skulle vara en lång smal man med skägg, jag fick fram 50-talet och då skulle det vara Bertil eller vad han hette som var präst där då, han var en riktigt kraftig energi och jag såg honom flimmra vid en kyrkbänk. NN sa att någon hade sagt att vid dörren till saktristian så var det kraftigt, jag gick dit och ställde mig och kände ingenting, sedan kom det MASSOR med gåshud och jag fick inte lov att stå där! Det var hans! Det blev mer och mer tydligt att det var en präst som brann för sin kyrka.
"någon" gav mig tipset att de skulle skriva prästernas namn på lappar och lägga på altarringen och att prästen ifråga skulle få ner "sin" lapp...
Han sitter inte fast utan är i ljuset men väljer att tillbringa tiden i "sin" kyrka... De kan be honom lugna ner sig om de vill men jag tror de trivs med att ha honom där...
Det händer massor i kyrkan, ljuset tänds i tid och otid inne i kyrkan, de har kopplat ur fasadbelysningen, bl a pga skadegörelse men också för att den tänder och släcker sig som den vill. Hundratals timmar har lagts på felsökning i elsystemet, mycket pengar har gått åt till elektriker...
Saker försvinner och kommer sedan tillbaka på rätt plats, trots att bara en person vet var saken finns.
Ett stort kors har dykt upp på en plats där ingen har ställt det. Det korset har inte använts på länge.
Tända ljus slocknar, precis utblåsta ljus har tänt sig igen... inte varje gång, utan lite då och då...
Dörrar som låsts, hittas upplåsta.
Mer saker händer men det var det jag kom ihåg för tillfället....
Förutom den "arbetande" prästen fick jag span på en gammal dam i huckle och sjal, hon sitter på en och samma plats i en kyrkbänk. Jag har uppmärksammat henne tidigare och hon sitter där, mitt emellan fönstrena och alltid kloss intill väggen... Det sitter folk på platsen endast när det är knökfullt i kyrkan, annars är den alltid tom...
30 maj 2008
29 maj 2008
26 maj 2008
Alfred går!
Alfred går, nu har jag fått det på film! Det är "bara" 10 dagar sedan han började gå...
Ians härliga språk
25 maj 2008
24 maj 2008
Söta Ian
Ian var så söt förut, han har tjatat hela sdagen om att gå ut men han har ju inte fått eftersom han har varit sjuk.
Efter middagen smet Totte ut igen, han har varit ute och kört gräsklipparen hela dagen, det är ytterst välklippt på ett ställe ;) Ian ville också gå ut och Jonas sa:
-"Nej, du är sjuk, du är varm i pannan och har feber, så du får inte gå ut"
Då traskar Ian fram till Jonas och säger "blåsa" och pekar på pannan... Jonas blåser och då säger Ian:
-"Så, nu kan jag gå ut"
Såååå sött!!
Efter middagen smet Totte ut igen, han har varit ute och kört gräsklipparen hela dagen, det är ytterst välklippt på ett ställe ;) Ian ville också gå ut och Jonas sa:
-"Nej, du är sjuk, du är varm i pannan och har feber, så du får inte gå ut"
Då traskar Ian fram till Jonas och säger "blåsa" och pekar på pannan... Jonas blåser och då säger Ian:
-"Så, nu kan jag gå ut"
Såååå sött!!
Den perfekta mamman!
Det är jag det!
Jag bakar sällan bullar, några kladdemuffins eller pepparkakscheescake på sin höjd. De dagar de 2 stora är på dagis så är det mycket pannkakor, makaroner&korv, makaroner&köttbullar osv... Jag vet att de har redan ätit ett laga mål mat och eftersom det är på dagis så har de ätit ordentlig, eller ja, varför förklarar jag mig?
Mat skall gå snabbt att laga, att förbereda och sedan tillaga i ugnen är guld värt och man slipper slava vid spisen för länge! Vid dop har jag i och för sig gjort smörgåstårtor, billigare och godare än köpta tårtor.
Jag köper mängder av begagnade barnkläder och är för snål för att köpa enbart nya kläder till barnen. Köper jag nya kläder sker det oftast på Ullared eller på rea... För att inte tala om alla kläder vi får! Mina barn får nästan aldrig nya kläder...
Städat har jag inte! Här är berg av saker på bänkar, leksaker på golvet, det dammsugs och torkas golv i bästa fall 1 gång i veckan... på bottenvåningen... på ovanvåningen är det berg av ren tvätt, saker som ska slängas, saker vi inte vet var vi ska göra av osv. Svårstädat som bara fan! Nu ska vi förvisso äntligen beställa hem en container! Här ska slängas! Möblerna är gamla och slitna, här är inget vitbaserat chickt hem inte... Soffan fick förra veckan en gigantisk kräka från Alfred, den sista som den soffan klarade av. Efter 5 år av hundkräkor, bebiskissar, bebiskräkor, matspill, dryckspill och andra saker som jag inte vill veta om, så var det hög tid att kasta ut den! Idag har vi ingen soffa, vi ställde ner en resårmadrass som vi köpte kapplakan och 10 kuddar till. Duger gott som soffa tills det är dags att köpa nytt... säg om nåt år när Alfred är ca 2 år...
Pyssla... tja, jag slänger fram playdoh-leran till de två äldsta när jag vill ha lite lugn och ro... oftast sitter jag med vid köksbordet och läser en ny Mama/Vi Föräldrar och suger på en kopp kaffe under tiden, eller framför datorn och slösurfar.
Själv pysslar jag gärna smycken, kort, scrapp osv, när barnen har somnat. Vet ni hur mycket rocaillepärlor det går på 30 gr? Ian tog reda på det för ett tag sedan...
Jag leker sällan med barnen, jag är ingen lekmamma... Jag finner inget större nöje i att kräla på golvet och bygga briotåg, dessutom anser jag inte det är min uppgift att underhålla ungarna, deras fantasi blir mer livlig om de får använda den aktivt dagligen för att hitta på nya lekar... Visst händer det at vi bygger lego eller pysslar ihop, men det är inte på rgelbunden basis. Därmot tittar jag alltid när de kommer och säger "titta mamma!", jag minns själv att jag funderade - som 5-åring - på hur mamma och pappa kunde se det jag visade upp när de sa "mmmm" och inte lyfte blicken från tidningen, det kommer aldrig mina barn råka ut för i alla fall... Kommer de med en kastrull fyllda med duplolego och säger att de har kokat pannkaka så äter jag så klart legopannkaka...
När vi leker ihop är det jaga-, kittla- och skrämma-varandra-så-vi-kissar-på-oss-lekar... DET är kul
Totte och Ian har båda två trillat ur sängen, Totte när jag låg jämte och sov och maken gick upp och Ian när han låg 50 cm från kanten precis framför mig. Jag satt och tittade på tv och vips så låg han på golvet, hur det nu gick till... Alfred har aldrig trillat ur sängen hittills (10 mån snart) men däremot trillat ur sulkyn. Det renderade i och för sig i fångliknande fastspänning med sele.
Emellanåt så skriker jag på ungarna så rösten spricker, särskilt när det är nypningar, bett, rivningar, hårdragningar och andra slag inblandade...
Det händer att jag svär åt dem... däremot är jag världens bästa på att be dem om ursäkt! Jag har inte tålamod för fem öre, mitt humör är avsevärt mycket bättre än vad det var för 15-20 år sedan, men jag har ändå temperament som en eldig spanjorska *enda jämförelse jag kom på*, ibland när jag blir arg så går ungarna och sätter sig i soffan och är knäpptysta, och sitter där tills jag er om ursäkt för att jag blev så arg. Ett par tallrikar och minst en kaffekopp har gått åt skogen här...
Jag styr min familj med järnhand, om barnen inte gör som vi säger till dem så får de en varning och sedan hamnar de i trappan ett par minuter. Plockar de inte upp leksakerna tvekar jag inte att ta en soppåse och går in och börjar plocka ihop leksakerna för att slänga dem, det brukar få fart i barnen. Jag har hotat med att kasta ut leksaker på gårdsplanen om de inte gör som jag säger, och leksaker HAR åkt ut på gårdsplanen!
Vi accepterar inget kladd vid matbordet och vi har hårda sociala regler. Vi slåss inte, kallar inte varandra saker, ljuger inte, lyssnar på varandra och använder inte fula ord. Gör man detta skall man be om ursäkt och när det är grova överträdelser så blir det trappsittning.
Min man jobbar borta måndag till fredag och även han innefattas av hur JAG vill ha det hemma ;) Han är borta så mycket att jag har strikta rutiner på var allt ska vara för att underlätta min vardag och det är helt ok för honom...
Jag lever efter 3 grundregler, ge barnen massa kärlek, vara konsekvent och ha solklara och få regler. Har jag sagt nej så är det nej, däremot är argumentation en bra sak, kan barnen argumentera bra för en sak så kan jag ändra mig och jag talar om varför jag ändrar mig.
Vi uppfostrar barnen med att livet är inte rättvist, här råder inte millimeterrättvisa, de får lära sig att turas om och dela på saker och ting. Vi kan ha hetsiga diskussioner inför barnen, de ska också lära sig att man kan vara ovänner men att man älskar varandra ändå.
Jag har insett behovet av sömn, trots att jag är nattmänniska. Jag har insett att jag måste få tid för mig själv, och även med maken, det är ju lättare sagt än gjort men vi gör vår bästa, precis som att varje barn har rätt till en ensamstund med varje förälder emellanåt.
Jag är inte den mest engagerade föräldern, men likväl mår mina barn bra, de är fantasifulla och fulla av sina föräldrars sjuka humor. De har hela och rena kläder, inte alltid utan fläckar, jag går inte i taket om kläderna går sönder. De hittar på lekar som är rent otroliga, de är sociala, empatiska och omtänksamma, trots sin ringa ålder på 4år3mån och 2år7mån... Lillkillen har bara visat humör och sjuk humor än, men så är han bara 10 mån... De är lyckliga och älskar mig för den jag är, precis som jag älskar dem och maken för de som de är, de älskar mig trots mina fel och brister, trots mina utbrott, trots att jag har daskat till dem, svurit åt dem....
Vad varje mamma måste inse är att vi är prefekta som vi är, så länge vi har vårt barns bästa som ett mål som vi strävar mot varje dag... Vi behöver inte bryta ihop för att vi råkar daska till vårt barn en gång, för att vi kanske inte är den där som bakar frysvis med bullar, bröd, gör sylt eller vad det nu kan vara. Vi MÅSTE inte leka med våra barn jämt, att uppmärksamma deras lek räcker!
Så länge vi inte misshandlar våra barn, utsätter dem för fara, inte ignorerar våra barn ELLER låter dem ta kontrollen så är vi alla bra föräldrar.
Det är min uppgift att se till att mina barn blir sociala och omtänksamma människor - däri ingår inte att kalla sin flickvän för hora t ex, de får sällan utbrott och aldrig har jag haft en unge som legat på golvet i affären och sprattlat, det vet de att jag inte accepterar det minsta!
I det stora hela är vi en fungerande familj, med glada ungar, lite konflikter, tillfreds föräldrar (med ett och annat bryt ;)). Vi brottas med ekonomi, få tiden att gå ihop osv som alla andra. Dock med skillnaden att mamman kanske inser mer och mer för varje dag att hon gör ett förbannat bra arbete! Hon tar hand om hus, 3 barn, hushåll, djur, bil, sjukdomar (kräksjuk ensam hemma med 3 friska barn är en utmaning), ja allt får hon lösa själv när maken jobbar borta 2 veckor av 3... Jag har mina svackor där jag är övertygad om att jag måste lämna barnen för de förtjänar inte att ha mig som mamma, där jag tycker jag är världens sämsta mamma, att jag är vedervärdig som människa, jag förtjänar inte att ha barn... Men svackorna blir mindre och mindre, samvetet - det dåliga - tar mindre och mindre plats och lämnar plats för de där lyckliga känslorna. Jag jobbar ständigt och jämt med att jag MÅSTE inte ha dåligt samvete, jag är perfekt mamma för mina barn - och mina barn är perfekta barn till mig!
Min man är också världens bästa, trots att han är glömsk, slarvig och en smula påfrestande ibland, men han tvekar aldrig att hjälpa mig hemma, han tvekar aldrig att ta barnen, han står bakom mig och mina idéer till 100%!! Saken är den att jag har väl fattat att jag inte kan förvänta mig att han ska ta initiativet till att städa t ex, han ser inte saker och ting på samma sätt som jag, men är mer än villig på att hjälpa till om jag ber honom...
Vad vill jag då ha fram?! Jo, kontentan av romanen är att FY FAN VAD JAG ÄR BRA!!! Trots allt som tagits upp ovan
Ingen förälder, mammor som pappor, blir bättre av att gå runt och ha dåligt samvete och tro sig inte vara en bra förälder!
Har jag inte rätt, så säg?
Jag bakar sällan bullar, några kladdemuffins eller pepparkakscheescake på sin höjd. De dagar de 2 stora är på dagis så är det mycket pannkakor, makaroner&korv, makaroner&köttbullar osv... Jag vet att de har redan ätit ett laga mål mat och eftersom det är på dagis så har de ätit ordentlig, eller ja, varför förklarar jag mig?
Mat skall gå snabbt att laga, att förbereda och sedan tillaga i ugnen är guld värt och man slipper slava vid spisen för länge! Vid dop har jag i och för sig gjort smörgåstårtor, billigare och godare än köpta tårtor.
Jag köper mängder av begagnade barnkläder och är för snål för att köpa enbart nya kläder till barnen. Köper jag nya kläder sker det oftast på Ullared eller på rea... För att inte tala om alla kläder vi får! Mina barn får nästan aldrig nya kläder...
Städat har jag inte! Här är berg av saker på bänkar, leksaker på golvet, det dammsugs och torkas golv i bästa fall 1 gång i veckan... på bottenvåningen... på ovanvåningen är det berg av ren tvätt, saker som ska slängas, saker vi inte vet var vi ska göra av osv. Svårstädat som bara fan! Nu ska vi förvisso äntligen beställa hem en container! Här ska slängas! Möblerna är gamla och slitna, här är inget vitbaserat chickt hem inte... Soffan fick förra veckan en gigantisk kräka från Alfred, den sista som den soffan klarade av. Efter 5 år av hundkräkor, bebiskissar, bebiskräkor, matspill, dryckspill och andra saker som jag inte vill veta om, så var det hög tid att kasta ut den! Idag har vi ingen soffa, vi ställde ner en resårmadrass som vi köpte kapplakan och 10 kuddar till. Duger gott som soffa tills det är dags att köpa nytt... säg om nåt år när Alfred är ca 2 år...
Pyssla... tja, jag slänger fram playdoh-leran till de två äldsta när jag vill ha lite lugn och ro... oftast sitter jag med vid köksbordet och läser en ny Mama/Vi Föräldrar och suger på en kopp kaffe under tiden, eller framför datorn och slösurfar.
Själv pysslar jag gärna smycken, kort, scrapp osv, när barnen har somnat. Vet ni hur mycket rocaillepärlor det går på 30 gr? Ian tog reda på det för ett tag sedan...
Jag leker sällan med barnen, jag är ingen lekmamma... Jag finner inget större nöje i att kräla på golvet och bygga briotåg, dessutom anser jag inte det är min uppgift att underhålla ungarna, deras fantasi blir mer livlig om de får använda den aktivt dagligen för att hitta på nya lekar... Visst händer det at vi bygger lego eller pysslar ihop, men det är inte på rgelbunden basis. Därmot tittar jag alltid när de kommer och säger "titta mamma!", jag minns själv att jag funderade - som 5-åring - på hur mamma och pappa kunde se det jag visade upp när de sa "mmmm" och inte lyfte blicken från tidningen, det kommer aldrig mina barn råka ut för i alla fall... Kommer de med en kastrull fyllda med duplolego och säger att de har kokat pannkaka så äter jag så klart legopannkaka...
När vi leker ihop är det jaga-, kittla- och skrämma-varandra-så-vi-kissar-på-oss-lekar... DET är kul
Totte och Ian har båda två trillat ur sängen, Totte när jag låg jämte och sov och maken gick upp och Ian när han låg 50 cm från kanten precis framför mig. Jag satt och tittade på tv och vips så låg han på golvet, hur det nu gick till... Alfred har aldrig trillat ur sängen hittills (10 mån snart) men däremot trillat ur sulkyn. Det renderade i och för sig i fångliknande fastspänning med sele.
Emellanåt så skriker jag på ungarna så rösten spricker, särskilt när det är nypningar, bett, rivningar, hårdragningar och andra slag inblandade...
Det händer att jag svär åt dem... däremot är jag världens bästa på att be dem om ursäkt! Jag har inte tålamod för fem öre, mitt humör är avsevärt mycket bättre än vad det var för 15-20 år sedan, men jag har ändå temperament som en eldig spanjorska *enda jämförelse jag kom på*, ibland när jag blir arg så går ungarna och sätter sig i soffan och är knäpptysta, och sitter där tills jag er om ursäkt för att jag blev så arg. Ett par tallrikar och minst en kaffekopp har gått åt skogen här...
Jag styr min familj med järnhand, om barnen inte gör som vi säger till dem så får de en varning och sedan hamnar de i trappan ett par minuter. Plockar de inte upp leksakerna tvekar jag inte att ta en soppåse och går in och börjar plocka ihop leksakerna för att slänga dem, det brukar få fart i barnen. Jag har hotat med att kasta ut leksaker på gårdsplanen om de inte gör som jag säger, och leksaker HAR åkt ut på gårdsplanen!
Vi accepterar inget kladd vid matbordet och vi har hårda sociala regler. Vi slåss inte, kallar inte varandra saker, ljuger inte, lyssnar på varandra och använder inte fula ord. Gör man detta skall man be om ursäkt och när det är grova överträdelser så blir det trappsittning.
Min man jobbar borta måndag till fredag och även han innefattas av hur JAG vill ha det hemma ;) Han är borta så mycket att jag har strikta rutiner på var allt ska vara för att underlätta min vardag och det är helt ok för honom...
Jag lever efter 3 grundregler, ge barnen massa kärlek, vara konsekvent och ha solklara och få regler. Har jag sagt nej så är det nej, däremot är argumentation en bra sak, kan barnen argumentera bra för en sak så kan jag ändra mig och jag talar om varför jag ändrar mig.
Vi uppfostrar barnen med att livet är inte rättvist, här råder inte millimeterrättvisa, de får lära sig att turas om och dela på saker och ting. Vi kan ha hetsiga diskussioner inför barnen, de ska också lära sig att man kan vara ovänner men att man älskar varandra ändå.
Jag har insett behovet av sömn, trots att jag är nattmänniska. Jag har insett att jag måste få tid för mig själv, och även med maken, det är ju lättare sagt än gjort men vi gör vår bästa, precis som att varje barn har rätt till en ensamstund med varje förälder emellanåt.
Jag är inte den mest engagerade föräldern, men likväl mår mina barn bra, de är fantasifulla och fulla av sina föräldrars sjuka humor. De har hela och rena kläder, inte alltid utan fläckar, jag går inte i taket om kläderna går sönder. De hittar på lekar som är rent otroliga, de är sociala, empatiska och omtänksamma, trots sin ringa ålder på 4år3mån och 2år7mån... Lillkillen har bara visat humör och sjuk humor än, men så är han bara 10 mån... De är lyckliga och älskar mig för den jag är, precis som jag älskar dem och maken för de som de är, de älskar mig trots mina fel och brister, trots mina utbrott, trots att jag har daskat till dem, svurit åt dem....
Vad varje mamma måste inse är att vi är prefekta som vi är, så länge vi har vårt barns bästa som ett mål som vi strävar mot varje dag... Vi behöver inte bryta ihop för att vi råkar daska till vårt barn en gång, för att vi kanske inte är den där som bakar frysvis med bullar, bröd, gör sylt eller vad det nu kan vara. Vi MÅSTE inte leka med våra barn jämt, att uppmärksamma deras lek räcker!
Så länge vi inte misshandlar våra barn, utsätter dem för fara, inte ignorerar våra barn ELLER låter dem ta kontrollen så är vi alla bra föräldrar.
Det är min uppgift att se till att mina barn blir sociala och omtänksamma människor - däri ingår inte att kalla sin flickvän för hora t ex, de får sällan utbrott och aldrig har jag haft en unge som legat på golvet i affären och sprattlat, det vet de att jag inte accepterar det minsta!
I det stora hela är vi en fungerande familj, med glada ungar, lite konflikter, tillfreds föräldrar (med ett och annat bryt ;)). Vi brottas med ekonomi, få tiden att gå ihop osv som alla andra. Dock med skillnaden att mamman kanske inser mer och mer för varje dag att hon gör ett förbannat bra arbete! Hon tar hand om hus, 3 barn, hushåll, djur, bil, sjukdomar (kräksjuk ensam hemma med 3 friska barn är en utmaning), ja allt får hon lösa själv när maken jobbar borta 2 veckor av 3... Jag har mina svackor där jag är övertygad om att jag måste lämna barnen för de förtjänar inte att ha mig som mamma, där jag tycker jag är världens sämsta mamma, att jag är vedervärdig som människa, jag förtjänar inte att ha barn... Men svackorna blir mindre och mindre, samvetet - det dåliga - tar mindre och mindre plats och lämnar plats för de där lyckliga känslorna. Jag jobbar ständigt och jämt med att jag MÅSTE inte ha dåligt samvete, jag är perfekt mamma för mina barn - och mina barn är perfekta barn till mig!
Min man är också världens bästa, trots att han är glömsk, slarvig och en smula påfrestande ibland, men han tvekar aldrig att hjälpa mig hemma, han tvekar aldrig att ta barnen, han står bakom mig och mina idéer till 100%!! Saken är den att jag har väl fattat att jag inte kan förvänta mig att han ska ta initiativet till att städa t ex, han ser inte saker och ting på samma sätt som jag, men är mer än villig på att hjälpa till om jag ber honom...
Vad vill jag då ha fram?! Jo, kontentan av romanen är att FY FAN VAD JAG ÄR BRA!!! Trots allt som tagits upp ovan
Ingen förälder, mammor som pappor, blir bättre av att gå runt och ha dåligt samvete och tro sig inte vara en bra förälder!
Har jag inte rätt, så säg?
23 maj 2008
Mina "Crocar"
Auktion 229 kr
Porto 33 kr
De här tog jag på KöpNu och ångrar inte en sekund! Visst blev man mörbultad mellan tårna innan man vant sig vid den hårda "flärpen" mellan tårna, men de är i särklass skönaste flippflopparna jag har haft och jag har haft många!
De här får hänga med tills de går sönder!
21 maj 2008
Dagistofflor till Alfred
Auktion 10 kr
Porto 22 kr
De här ska Alfred ha på dagis i vinter, helt supersöta!
19 maj 2008
Tröja till Alfred & IdaT
Auktion 31 kr
porto 11 kr
Den här var det lite krig om så därför blev den så pass dyr, men jag SKULLE ha den... och fick den ;)
----------------------------------------------------------------------------------
Auktion 129 kr (KöpNu)Porto 11 kr
Den här tog jag på KöpNu och jag är otroligt nöjd, den är dyrare i webshopparna, det här var mitt första IdaT-plagg, dock inte det sista ;)
Med huvudet fullt av tåg
Idag gjorde jag ugnsgratinerad falukorv till middag... vet ni vad Ludvig sa??
"Mamma, det ser ut som tuffetåget" (ångtåg)
Den ungen är ohjälpligt och totalt insnöad på tåg... när han kan associera en falukorv med ett ångtåg.... *wacko kid*
ALLT är ta mig sjutton någon association med tåg, diesellok (Olga), ånglok (tuffetåg), spårvagnar... ja tom vägräcken utefter vägar får de snabbt ihop med tåg!
Plankorsningar är plingplingbro...
Vi sitter, en bit in i middagen, och pratar och helt plötsligt så där *knäpper med fingrarna* så säger han "mamma, Olgan tuffar inte".... nä.. sällan tuffar diesellok... möjligtvis bolmar...
Ibland får jag en obeskrivlig, osannolik känsla att vilja köra ner briotåg i halsen på honom och se hur han ska lösa det *självklart inte* men GUD så skönt det hade varit om han hade pratat om NÅGONTING annat NÅGONGÅNG!!!
Ett tag trodde jag han skulle bli en sådan där osocial, datanörd som sitter bakom persienner, käkar chips, dricker Joltcola och umgås med kompisar enbart via nätet... Jag tror jag får tänka om... frågan är om stenkolsstinkande (ev diesel) skiten ung man som enbart brinner för stora svarta monster är så mycket mer lockande för unga tjejer?!
Jag kommer aldrig få barnbarn
"Mamma, det ser ut som tuffetåget" (ångtåg)
Den ungen är ohjälpligt och totalt insnöad på tåg... när han kan associera en falukorv med ett ångtåg.... *wacko kid*
ALLT är ta mig sjutton någon association med tåg, diesellok (Olga), ånglok (tuffetåg), spårvagnar... ja tom vägräcken utefter vägar får de snabbt ihop med tåg!
Plankorsningar är plingplingbro...
Vi sitter, en bit in i middagen, och pratar och helt plötsligt så där *knäpper med fingrarna* så säger han "mamma, Olgan tuffar inte".... nä.. sällan tuffar diesellok... möjligtvis bolmar...
Ibland får jag en obeskrivlig, osannolik känsla att vilja köra ner briotåg i halsen på honom och se hur han ska lösa det *självklart inte* men GUD så skönt det hade varit om han hade pratat om NÅGONTING annat NÅGONGÅNG!!!
Ett tag trodde jag han skulle bli en sådan där osocial, datanörd som sitter bakom persienner, käkar chips, dricker Joltcola och umgås med kompisar enbart via nätet... Jag tror jag får tänka om... frågan är om stenkolsstinkande (ev diesel) skiten ung man som enbart brinner för stora svarta monster är så mycket mer lockande för unga tjejer?!
Jag kommer aldrig få barnbarn
Ian igen....
Igår byggde maken ett hus till ankorna, som vi inte fick in till dem innan det blev mörkt och idag så har Totte och Ian lekt i huset under mycket stoj och stim... Vid ett tillfälle när jag tittade ut lekte de med en fogsvans!
Jag plockade bort fogsvansen och förmanade att de får INTE leka med pappas saker *han sprider dem överallt så det är liksom problem att han låser in dem*
Nån timme senare kommer Totte in och ropar att Ian är kladdig, jag gick dit och tänkte att det är väl jord/vatten eller nåt... nähä då... då har de hittat en flaska Glidex (glidmedel av nåt slag för maskiner antagligen) och kletat in halva ankhuset med det hela! Och så Ian OCH Ians jacka, byxor och Tottes byxor.. jag inför en totalsanering av barnen och förmanings-sms till maken som BEORDRADE städning av trädgården så jag vågar släppa ut ungarna överhuvudtaget!
Ian var bra mycket kletigare än så här...
Jag plockade bort fogsvansen och förmanade att de får INTE leka med pappas saker *han sprider dem överallt så det är liksom problem att han låser in dem*
Nån timme senare kommer Totte in och ropar att Ian är kladdig, jag gick dit och tänkte att det är väl jord/vatten eller nåt... nähä då... då har de hittat en flaska Glidex (glidmedel av nåt slag för maskiner antagligen) och kletat in halva ankhuset med det hela! Och så Ian OCH Ians jacka, byxor och Tottes byxor.. jag inför en totalsanering av barnen och förmanings-sms till maken som BEORDRADE städning av trädgården så jag vågar släppa ut ungarna överhuvudtaget!
Ian var bra mycket kletigare än så här...18 maj 2008
Dumortierit
Auktion 20 kr
porto 6 kr
Kristallnamn: Dumortierit eller Uranussten
Kristalltyp: Islandssilikat, ibland med nålliknande kristaller, ganska sällsynt.
Färg: Djupblå, blåviolett, brun.
Kristalltraditioner: Upptäcktes inte förrän i slutet av 1800-talet och uppkallades efter sin upptäckare, den franske arkeologen Dumortier. Har kommit att förknippas med planeten Uranus eftersom både planeten och kristallen tycks föra med sig förändringar på oväntade sätt.
Healingegenskaper: Lindrar illamående, kväljningar och köriga magar och används av resenärer till sjöss, hjälper även att minska sug och på så vis ta udden av beroenden eller tvångsbeteenden.
Vardagsbruk: Ger styrka att stå emot grupptryck eller att låta sig skrämmas av myndigheter eller stora organisationer som beter sig orättvist.
Andliga egenskaper: Mycket beskyddande, skickar tillbaka psykologisk negativitet och fientlighet till källan, om någon önskar dig ont fungerar dumortierit extra bra som sköld.
Speciella egenskaper: För med sig välkomna förändringar och förbättrande omständigheter, till och med när du hade gett upp hoppet.
Affirmation/kraftladdning: Jag välkomnade det oväntade.
Arg Alfred
Blir Alfred arg när man tar hans chokladwaffers? JA för det blir han :)
Jag kommer få magsår av Alfreds påhitt...
Ankjakt
Den stor ankjakten! Drakarna bråkar i den lilla gård de går i så vi har särat på dem... och Senior är INTE så pigg på att flytta in i nya gården, men 1 min efter jag slutade filma är han infångad och i sökerhet i sin nya gård...
16 maj 2008
Leksak till ett lejon
Alfred är ju född i Lejonets tecken, och han är verkligen som en katt när det kommer till garnnystan...
Alfred går
Vi försökte filma Affes tappra försök att gå, men det blev bara nåt steg,
men han vågar lyfta fötterna när han står iaf ;)
men han vågar lyfta fötterna när han står iaf ;)
Filmer på barnen
Ian busar med Kicki på öppna förskolan
Alfred knuffar runt kompisen....
Alfred har ätit och är uttråkad och kommer med ett försiktigt vrål... tänk det 3 gånger värre... sedan är det hans vanliga "'munpruttar*... man blir blöööt om man är för nära honom och han leker vattenspridare ;)
Ian är ganska kritisk till ankdrakarna, Ludde leker ånglok i bakgrunden *suck*
Myskankorna för så mycket "oväsen" de bara kan... de för inget oväsen alltså ;)
14 maj 2008
Sodalitfjäril
Ytterligare en kristall för halschakrat, nu börjar det bli jämt i min stenhylla här, om man utgår från de olika chakrorna alltså.
Auktion 29 kr
Porto 11 kr
12 maj 2008
8 maj 2008
Ian snarkar
Jag har skaffat lite bevis inför vårt besök på öron-näsa-hals....
Visst snarkar han lite i alla fall?? ;)
Visst snarkar han lite i alla fall?? ;)
7 maj 2008
Trött Alfred
Affe är toktrött, och det blir helt plötsligt skitkul när jag tar nappen i munnen och "spottar" den på honom....
6 maj 2008
Som han älskar att gå!!!
Vi ställde Alfred bakom gåvagnen för första gången. Han skrattar hela tiden, eller ja, kör han fast blir han förbannad... Storebröderna bistår med assistans som tur är ;)
4 maj 2008
3 maj 2008
Vi är på Järnvägsmuséet i Ängelholm
Marimbaorkestern
Ludde åker barntåget och vill åka mer men blir en bromskloss... stackaren...
Vi åker ångtåg efter E 902
Ian sjunger
Ian var överlycklig!!! Hittade en mikrofon, en plastgitarr och MASSOR med högklackade skor med glitter och pysch på!!
Affe och pappa leker...
1 maj 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)