Alfred spelar på dammsugare

Jag har ju ett klipp på när Ian spelar på dammsugaren.... Så när Affe började med samma sak var jag bara tvungen att filma!

Alfred

Ian

Test av mammas nerver!

Idag har det varit en ganska så nervkittlande dag... Alfred har testat mitt blodtryck ganska så ordentligt.
Det började vid 14-tiden då jag hörde ett konstigt ljud i köket, jag haffade kameran för jag hade en känsla av att det var ett kodakmoment, sedan smög jag ut... mycket riktigt! Där satt Alfred på köksbordet och staplade sockerbitar på fruktfatet!

Det här var bara första av 4 vändor på bordet, snart tar jag bort köksstolarna, för han puttar ju ut dem och klättrar upp! Tips på hur vi ska göra mottages tacksamt, jag tappade min hjärna i golvet och nu vill den inte riktigt fungera... Att ställa stolarna på bordet fungerar inte och inte heller att tippa dem mot bordet, hunden välter dem över sig, och så kan vi inte ha det *testat*.

Andra testet kom ikväll när det var dags att natta dem, jag satt på golvet och tog på Ian pyjamasen med ryggen åt bordet och när jag vände mig om, vem stod inte där och dansade på bordet då? Jo Alfred *suckar och himlar med ögonen*.

Jag anar vart det här håller på att ta vägen ;)

Pappa skämmer ut sig offentligt ;)

Teskedspappan jobbade ju på High Chaparral i somras och en kväll hade de melodifestival... hör och begrunda det faktum att jag lever med en av de här ;) Fast det är rätt sött =) Teskedspappan är mannen i keps, skinnväst, närmast kameran med ryggen åt den *ha! jag hittade dig allt ;)*

Min minimus...

Jag har fått ett presentkort på biltema och var där idag och tokshoppade, köpte;

• Framsätesskydd, för ungarna grisar ner så när de sitter med skorna i bilstolen.
• Rattmuff, eller ja skydd kanske... med eldsflammor på...
• Minimus till datorn *söööt*
• Datorstöd till min laptop...
• Laddningsbara batterier till hemtelefonen.
• Våg för alla mina traderaaffärer ;)

Allt detta fick jag betala 96 kr för eller ja... presentkortet + 96 kr ;)

Här är min söta lilla minimus jämte sin normalstora släkting... trådlösa musen... känns som att hålla i en leksak typ =)

Mammas sötnos

Vi har länge misstänkt att vi fick Alfred "för våra synders skull", och fler och fler börjar säga samma sak... På dagis sa de häromveckan att han har inte myror i brallan... han har en hel elefanthjord! *tack Jonny!*

Och visst är Alfred en intelligent aktiv unge, därav att jag numera är som en filbunke, jag menar vilken mamma står bara och tittar på när hennes 1-åring klättrar upp på en rutschkana och börjar sätta sig till rätta för att åka, i och för sig var den bara knappa 1,5 m lång och fallhöjden är ca 60 cm, men jag har sett föräldrar till 2,5-åringar få nåt vilt i blicken när barnen klättrar upp... i alla fall... Jag var mer nyfiken att se hur han skulle lösa det, än orolig för att han skulle skada sig... Ungen satte sig, höll tag i en stolpe när han började åka och på så vis så roterade han till mage under färden så han kom ner med fötterna före... efter det så har han fri tillgång till kanan, jag brukar se till att det ligger madrasser på golvet runt den, sedan får han trilla som han vill ;)

Jag hittade en ljudfil på min dator ikväll, jag har gjort om den till ringsignal och den säger "I'm a sweet little cupcake - baked by the devil" och jag hittade Alfreds "etikett" ;) Det är ju precis så han är!!!

När vi var på apoteket för att hämta hans penicillin förra veckan så satt de två stora kvar i bilen (2 m utanför apoteksfönstret) och Alfred gick med in, när vi gick ut (jag svettig från att ha jagat honom på apoteket) så sa en tant i dörren, "vilken liten charmprins" och jag kontrade utan att tänka; "Det är ju tur att han är söt och charmig, annars hade han inte levt idag"... först efteråt tänkte jag på hur det lät =) Men det ÄR ju sant... hade han inte varit så charmig så hade jag varit fullständigt gråtfärdig över hans hyss...

Jag snattade ett uttryck; Jag vill ha faderskapstest på Alfred, för Djävulen själv måste vara far till den... ;)
Jag har även funderat på att byta namn på honom, från Sven Jonas Alfred Junior till Sven Emil Dennis Alfred.... Bara bilden i inlägget säger ju allt...

Ian opereras

Morgonen började tidigt, redan 5.30, och med tanke på att jag inte somnade förrän vid 2-tiden så var det segt. Alfred och Ludvig var ganska lätta att få upp och de blev satta i soffan under filten till en början.
Efter att ha ätit frukost så väckte vi Ian, allt för att inte reta honom allt för mycket med mat. Alla fick kläder på sig och så var vi iväg.
Dagislämningen gick hyfsat bra, vi missade att Ludvig skulle vara på samma avdelning som Ian då det är samlad avdelning innan 7.30, men vi fick Ludvig till rätt avdelning till slut...

Vi kom in till sjukhuset, och hamnade rätt direkt. Vi blev placerade i ett litet eget rum innanför den stora uppvakssalen och så fick vi vänta i 20 min. OP-systrarna kom in och vi blev informerade och så fick Ian ta av sig tröjan och bara ha mysbyxor och en tunnare långärmad tröja på sig.

Pappa gick med Ian in på operationen så jag vet inte vad som hände där, men han kom snart tillbaka med Sally ("gosebilen") och en 1 ml-spruta som det varit atropin i. Nu började den stora väntan.... Minst en timma skulle de hålla på och vid det här laget var jag riktigt odräglig av nervositet.... Vi tog oss ner till kafeterian och tog en kopp kaffe, redan här sprack min GI-dag totalt, jag tröståt ett wienerbröd med massa choklad på.

Vi gick till parkeringshuset och gick ut med Yrsa en sväng (Vi har en konstig hund, hemma vägrar hon ligga ensam, men i bilen fungerar det utmärkt), och så gick vi tillbaka till uppvaket... Då var det 20 min kvar till minimigränsen, alltså hade vi varit iväg i 40 min ungefär.

Jag virkade på kompisarnas babyfilt och Pappa pluggade SÄO. När klockan var 9.40 kom de och hämtade oss, ca 70 min hade de hållit på då... Jag gick in på uppvak då bara en förälder fick vara där. Jag minns inte mycket av det sköterskan sa eftersom lättnaden var så kraftig att tårarna bara rann! Där låg min lille prins, alldeles välbehållen *nåja* och framför allt alldeles levande... om än snarkande ;) Värsta scenariot som snurrat i huvudet under natten och morgonen var när de kom med dödsbudet, att han inte klarat narkosen... Så ni förstår ju hur lättad jag var, visst är risken liten men den finns och det räcker för mig....

Ian sov i ca 30 min innan han vaknade, eller ja, det är ungefär som när katter vaknar ur narkos ;) huvudet sover och kroppen vaknar... Han skulle absolut sätta sig upp och jag fick hjälp av en uppvakssköterska vid namn Johan, att koppla loss Ian från syrgasmasken och droppet innan han trassalde in sig totalt. Jag lyfte upp honom i famnen och han fick ett stort badlakan omvirat sig för att inte frysa, han skakade nämligen (visade sig sedan bero på betapred) och för att mina kläder inte skulle bli nerblodade (såg inte en droppe blod), så somnade Ian om....

Ian satt i min famn och sov säkert i en halvtimme till och till slut sov hela kroppen nedanför halsen så jag lade över honom i sängen igen, då vaknade han till och skulle inte ha pulsmätaren på stortån. Det var lite envishet från uppvakssköterskan som lösten den biten ;) Till slut somnade Ian om och hon kunde släppa hans fot.

Den här gången hörde man inte ens Ian snarka! Annars hör man alltid honom andas, det gör man inte nu! Det tog bara ett par timmar från operationen som resultatet kom!! De sa att det kunde ta en vecka.

Ian sov till kl 11 ungefär och jag hämtade Jonas och gick sedan för att slappa ensam en stund inne på det rum vi fått. Dock fanns det en annan på uppvak som snetänt på narkosen eller nåt för under de 2½ timme vi var på narkosen grät/skrek den här människan konstant, så vi ville bara bort från uppvak...

Vi kom upp till ÖV AVD63 och fick lunch, stackars Ian fick en mugg med vatten *stackaren*. Vi hade tur att en förälder hade gått hem tidigt så vi fick den överblivna brickan också så både jag och Pappa fick lunch! Efter maten tog jag min virkning och drog hemåt, skulle varit in och handlat garn men det var lunchstängt.
Jag passade på att tanka innan jag hämtade Ludvig och Alfred, jag fick väcka Alfred ungefär en timma för tidigt men det gick rätt bra ändå resten av dagen. Jag packade in barnen i bilen, Ludvig hade varit lite gnällig på dan och tyckt att han hade varit läääänge på dagis idag, dock var de 6 timmar istället för 5 timmar... fast mellan 7-13 istället för 9-14...

På väg hem ringde morfar för att höra hur det hade gått. Jag och ungarna slappade någon timme innan vi åkte in mot Halmstad igen och skulle hämta Ian och Pappa. När vi kom in så sov båda två - Ian utan snarkningar!
Dock fixade Alfred biten med väckning ganska snart genom att ställa sig och illvråla i toadörren när Ludvig var där inne ;) Sedan var det filmtittning för de två stora och för mig och Pappa gick allt ut på att hindra Alfred från att trilla ur fåtöljerna, inte släpa stolar över golvet, inte välta stolar, inte klättra upp på stolar, inte tömma papperskorgen och framför allt! INTE trycka på larmknappen!!! Sköterskan konstaterade att Alfred var snabb, jag kontrade med att han är släkt med illrarna....

Läkaren kom och förklarade vad han hade gjort, Ian hade inte så mycket vätska i öronen att hörselbortfallet helt kunde skyllas på det *hoppas att han har fel* och att vi får se vad hörseltesterna säger om 6 mån. Dock fick han rör inopererade i öronen.
Läkaren hade plockat bort en stor polyp i näsan och tagit bort en del på mandlarna, inte heller mandlarna var alarmerande men iom att han låg på bordet så tog han ändå.

Via meddelande genom sköterskan fick vi veta att gastroskopin gått utmärkt och att allt sett bra ut, så nu hoppas jag även här att det inte är hela sanningen utan att det visar sig vara gluten, svar på den frågan får vi om 2 veckor.

Vi tog vägen runt receptionen på vägen ut för att fixa 5 st nya patientbrickor då telefonnumret inte stämmer längre (de skulle ringa hem svaret om Ians celiakitest). Vi gick även in på apoteket och hämtade medicin till öronen ifall de börjar rinna.

Vi tog garnaffären på vägen hem och även godisaffären och Hemköp i Oskarström. Det blev fattiga riddare till middag och Ian åt mer än han brukar! Sedan var det bolibompa, läggning av Alfred och efter bolibompa läggning av barn.... Ludvig somnade innan klockan var 20, vilket hände senast.... tja någongång i alla fall, minns bara inte när. Ian sprang lite men han hade ju sovit så mycket idag.

Själv är jag helt slut! Sömnproblem de två senaste nätterna och så all spänning som har byggts upp ender de senaste 2 dygnen, allt har ju bara släppt nu... eller ja, nästan, finns ännu lite oro för Celiakitestet....

Jo just det... På kvällen när det var dags för läggdags, då började Ian springa runt med en ketchupflaska som jag har diskat till dem, och den kan man ju puffa luft med, så den sprang han och puffade luft på mig med.. tills jag tog den och puffade tillbaka, tills jag kom på att ungen ska ju faktiskt ta det lugnt ;) Samma gamla Ian där...

Inte ett pip ungen har sagt idag om att han har ont! Vi har fått fråga honom om han har ont och då har han kunnat peka på näsan, men lika många gånger har han hållit fram sitt högra pekfinger (?). Han har extremt hög smärttröskel! När inte ens en trumhinna som spricker orsakar några gnäll eller tårar så kan man bara säga att jag HOPPAS att han stoppar på sunt förnuft i framtiden, för att lägga av för att det gör ont, lär han ju aldrig göra...

Förresten vad gillar ni Ludvigs stil att kolla på Pettson och Katten Findus?

Överfall i hemmet....

Idag överföll Spindelmannen Pappa... och någon konstig polis med Mammas skintofflor tryckta mot öronen som nån typ av öronmuffar för taxar... Barnen var överlyckliga över att Pappa kommit hem från "bli-tuffetågs-körare-skolan" som Ludvig sa i ett mycket svagt ögonblick...

Veckans vinster

1. Jacka till Alfred - Vinstsumma: 1 kr, frakt: 40 kr
2 Plåster med döskallar, plåtlåda - Vinstsumma: 49 kr, frakt: 12 kr
3. Vit Salvia + Smudge - Vinstsumma: salvia 29 kr, smudge 19 kr, frakt: 16 kr
4. Sonictröja till Mamma - Vinstsumma: 52 kr, frakt: 32 kr

En solig dag...

Idag var det ju bara för underbart väder!!!

Jag hade ungarna på dagis 9.30-12.00 då jag var på AF vid 10.tiden, dock var det snabbt avhandlat och eftersom ungarna var inplanerade till lunchen så tog jag lilla jycken på promenad.

Vi tog vägen upp till gamla soptippen, en promenad på 2,5 km fram och tillbaka, trots att vi har bott här i 4½ år har jag aldrig varit upp där *pinsamt*

Det är vackert en bit upp i skogen här, och nu när vi har hund är jag glad över alla små skogsvägar, stigar och slingor som finns här. De börjar direkt när vi kommer ut från tomten!

Lyckligast tror jag dock jycken är, hon var en "smula" överviktig när vi fick hem henne, men med lite arbete (läs; promenader) så väger hon fortfarande lika mycket men har fått midja!

Idag var vi också hos Ludvigs ena gudmor och fikade för första gången på mycket länge! Det var lika trevligt som vanligt, hoppas bara det inte blir lika länge till...
Eftersom vi inte hade träffats på länge så fick Ludvigsin födelsedagspresent först nu och det var en spindelmannenkostym!! Så på kvällen flyttade spindelmannen in...

Vi håller ju på att utreda Ian för Celiaki (glutenintolerans) och den stackars lilla killen har nästan konstant ont i magen efter måltider, vissa måltider innehåller ju inget gluten och då har han inte ont i magen... Men ikväll var det riktigt "ajaja" i magen... 

Trots att jag försöker att få dem till att bara ha plåster när det "kommer blod" så kunde jag bara inte motstå Ians tårfyllda valpögon när han ville ha ett plåster med "Telle Pu" på ikväll.... Önskar tiden går fort så vi får ev diagnos så vi kan sluta plåga honom med glutenmat....

Mitt vackraste...

I den årgången ;)

Lite glad och lite besviken idag

Idag var jag och en kompis i stan och slappade - barnfria som vi var. Vi glider in på CUBUS och vi hittar en ställning medjeans för 100 kr! Kompisen som är en söt liten 34:a *liite avundsjuk* hittade ett par snygga direkt!
Jag hittade ett par i storlek 40 och de satt som en smäck! Storlek 40 har jag inte haft på typ 3 år!! När jag kom till kassan så var det inga rea-jeans :( någon hade hängt dem fel... och för det priset skrek min plånbok av skräck... så jag fick lämna dem i affären...

MEN JAG FICK PÅ MIG STLK 40 I ALLA FALL!!!! *woho*

Hörselkontroll

Så nu är Ians hörselkontroll över och jag kan bara åter igen konstatera att min magkänsla var rätt. Det är inte mycket den ungen hör... Först fick han sitta och lyssna på toner i högtalare, han hörde var 5:e pip ungefär, när hon skruvat upp till i övre registret av samtalston.
Screeningen visade att bastoner hör han inte alls, i mellanregistret är det till viss del nedsatt och höga toner är också borta.
När de testade med tryck så skulle det bli en horisontell linje med massa toppar som visade hur mycket trumhinnan rörde sig, det blev praktiskt taget två raka linjer, så det är mycket befogat med rör i öronen.

Däremot måste jag säga att jag har världens snällaste unge som coolar ner när det gäller... Han kallas inte Lille Skutt utan anledning och har många gånger jämförts med Tigger ;)
Idag satt han som ett ljus vid båda screeningarna av öronen! Så han fick löfte om en STOR glass efteråt... Han fick glass på sjukhusets café förra gången, men den här gången tänkte jag lite smarrigare glass. Han blev lite besviken när vi kom till caféet och bara gick vidare... men han var tillbaka i vanlig skuttning när vi stod och skulle betala mjukglassen i trafikkiosken på Stora Torg, 10 min senare :) På väg till bilen smet vi inom CUBUS och köpte en handväska till mig och en tröja till Ian... fast vi inte har råd egentligen....

Idag var det mycket tydligt att ungen är smått morbid =) När vi kom till hörselcenter så hade de ett Lundby dockhus, det var lite lätt VIP-partykänsla över möbleringen så vi städade upp på torpet och när det var städat så fick Ian syn på de stora dinosaurierna som låg på stolen jämte... Ni anar va?! "GODZILLA STRIKES AGAIN" kan vi lätt påstå =) Ungen knör in T-Rex genom fönstrt och morrar på sitt Ianvis och garvar gott, han blir avbruten efter ett par minuter och ville inte in på kontrollen, men jag fick lova lektid efter testerna för att han skulle gå med och jodå, han fick skrämma slag på invånarna i huset även efter kontrollerna *funderar* Är det därför alla låg som en CSI-scen? lätt utspridda i huset? Jag menar, en dinosaurie i fönstret kan nog få vem som helst att få hjärtinfarkt =)

Sedan ringde barnvakten som ska passa ungarna på tisdag och sa att hon blivit kallad till AF exakt den dagen så klart... vad göra, fick pratat med dagis och vips så är ungarna inskrivna på hel dag på tisdag och lediga onsdag *yey* Samtidigt ringer Jonas mig (mobilen ligger kvar i bilen medan jag hämtar på dagis) och säger att han är ledig på tisdag och ska ha övningsåkning på måndag och onsdag, så han kan också vara med!!!!

------------------------------------------------------------

Idag har Alfred fortsatt sitt klättrande... Jag måste vara världens coolaste morsa (eller en bland dem i alla fall).
Vem knallar lugnt fram till sin snart 14 mån gamla son och bara plockar ner honom från köksbordet - som han står på? Vem går fram lugnt till samma envetna unge och lyckas plocka honom i luften när han tar steget ut från köksstolen? UTAN ens ett extraslag på hjärtat?
Jag vill inte på nåt sätt framhålla mig själv utan jag är förvånad över mitt eget beteende!

Idag kom Ian på att han kunde ligga på ryggstödet på soffan, det skulle Alfred också göra *suck* Ungen klättrar upp, tappar balansen, rullar ända ner på golvet med en avslutande studs från sittdynan. Ger han sig? Vad tror du, det är Alfred vi talar om.... När han trillat ner 4 ggr och han är ARG för att det inte fungerar så bryter jag... jag orkar inte med skriket ;)

Men han är inte bara obstinat och en "pain in the ass".... han är söt också... Igår satt vi i soffan och vällingboys var igång och drog i sig välling, vi satt och slötittade på tv och då hörde jag med ett halvt öra på Alfreds bludder och reagerade först när jag tyckte att han sa "älska" och jag tittade på honom, då lade han huvudet mot min arm och sa mmmmmm...

Idag skulle Totte be om ursäkt och jag satt på huk, då kommer de andra två och ska också kramas så vi hade kramkalas hela högen :)

Här har vi en bild på killarnas nya MeandI-kläder, jag köpte ett par rosa sköldistrosor, men de tänker jag inte ta kort på när jag har dem på mig ;)

Pärlan i näsan

Vad är det som driver barn till att stoppa in saker i näsan?

Igår var det Ians tur, vi satt och pärlade med indianpärlor och helt plötsligt så började han gråta, och då hade han ju petat in en pärla i näsan! *suck* Enda gången, i sitt liv, som Ian fattat vad jag menade med "fräs" var igår ;)
Så jag fick pärlan och en härlig klump snor i handen, men ut kom den!!

Om man skulle skaffa ett barn till?

Ibland knyter det sig i hjärtat och man vill ha en unge till.... tack och lov finns det dagar som idag som får mig på HELT andra tankar!

Från en konversation på MSN med min man:
På klädloppisen sprang jag som en jävla idiot för att ta ner Alfred från trappan, plocka ner honom från en fåtölj där han kom på att han kunde tända/släcka golvlampan, plockade ur honom ur babysitter, hindrade honom från att väcka en bebis, ge tillbaka bebisens leksak/napp/sockor, plocka honom i luften när han var på väg att kasta sig baklänges från en annan fåtölj....
Han skulle sno pengaburken hela tiden och hälla ut pengarna på golvet, plockade saker ur bokhyllan osv...
På Max höll han på att dra ut på parkeringen när jag beställde, han skulle inte sitta i stolen och varje gång jag tog honom i armen för att sätta honom slog han mig, han kastade mat på oss andra osv, samt att Ian ballade ur och inte skulle äta, så där var snudd på tvångsmatning. Ludde är den som har skött sig idag... tack och lov!
Väl hemma började Alfred gråta, slåss, kasta saker, bitas och vara odräglig, hade diarre och var så röd i rumpan att det vätskade sig. Han somnade på väg upp i sängen så han var nog riktigt trött, men 2 timmars skrikande kan få vilken mamma som helst att bryta ihop...
Inte nog med det, 2 timmar senare vaknar han och gråter och tar sig för örat + massa snuva... så det blev panodil i rumpan och nezeril i näsan och så sov han 20 min senare.

Så nu tänker jag gråta en skvätt av trötthet, eller ja, ta en kahlua och slappa istället, gråta hjälper knappt...

Mamma MacGyver slår till!

Att vara deltids-ensamstående kräver sin kvinna...
Värmepumpen gick inte och en lampa blinkade med ett felmeddelande... Jag ringer maken i Borlänge och han har inte en aning, han ska börja jaga IVT i morgon bitti.
Jag jagar runt efter bruksanvisningarna men hittar dem inte. Söker på nätet på felmeddelandet och hittar bruksanvisningarna på IVT:s hemsida - fine.... vilken modell har vi?
Jag får bort framsidan på värmepumpen, inte med en skruvmejsel för det fungerar inte då ett rör sitter i vägen, nejdå, jag skruvar av den med en slipshållare iaf, hittar ett papper med modellen på inne i skåpet, upp igen och kollar - då ska man trycka på en knapp på motorkompressorn och sedan på en knapp på displayen.
Vi har ingen knapp på displayen, vi har ett vridreglage... vrider och trycker på displayknappen och värmepumpen går igång!!!!! *dansar en liten segerdans*
Så nu kommer vi förhoppningsvis bli av med kallraset och får riktigt varmt varmvatten igen! Jag vet inte hur många dagar den har varit utslagen....

Tack och lov att killarna är små!!

Så att de inte förstår eller kan läsa själva... men visst reagerade Ian på nyheterna imorse, kanske var det bilderna, kanske det hon sa... men jag förstår alla barn som är rädda, jag erkänner villigt att det har väl varit med en rädsla i maggropen som jag mötte morgonen.. men tack och lov så gick jag in och läste artiklarna igår och blev lite lugnare...
Logiken säger en sak men klart man blir rädd! Tänk om gårdagen - som var stressig och jävlig - hade varit vår sista dag? ärligt talat, jag kramade ungarna lite extra på dagislämningen kl 9 imorse och sa att jag älskade dem, en gång mer än jag brukar.... Bara för att vara på den säkra sidan ;)

Jo man blir nojig som förälder och självklart vill jag att mina barn ska få växa upp och leva ett liv som de är nöjda med, inte gå under i ett svart hål, men samtidigt som en rädslans vibrationer går genom magen ibland så känns det ju konstigt att det skulle bli ett svart hål, jag menar ett svart hål... *känns overkligt*

Knitta & Thomas slår till!

Var med kompisen och fikade istan idag, vi gick från Espresso House i Drottning Kristina Passagen och gick "långa" vägen till AF, hon pratade i telefon och jag passade på att fota vår väg dit... den promenaden kan du se på bilddagboken.

Vid AF så hade svenska versionen av Knitta slagit till och det satt stickat lite överallt - häftigt, fast det stickade på räcket på biblioteket såg bara skräpigt ut...

Efter 1½ timmas väntan på vägledningscentrum så åkte vi till Rusta och jag förgyllde ungarnas dag, de fick var sin Thomas Tåg tandborsthållare....

Idag blev jag smått arg!

Idag var vi på kyrkis och massa barn målade, jagstod och slipade på ungarnas handavtryck som vi gjorde i fredags och så blev det dags för sångstund. Alla bara försvann och jag tänkte plocka bort all färg så att det var klart för fikan efter sångstunden och att inga barn skulle få för sig att kroppsmålning är en bra idé.

Detta gjorde att jag blev 10 min sen till sångstunden och på väg dit så visade det sig att Totte inte ville sjunga, vilket var ok, han och en 7-åring stannade kvar och lekte. Jag gick in i rummet jämte och hittade Ian, men ingen Alfred. Jag går ut ur rummet och ser att ytterdörren står öppen! Då finns det alltså både genomfartsväg och en å (som en man drunknade i tidigt i våras) och jag blir helt kall!

Jag går snabbt igenom lekrum, samlingsrum och övriga utrymmen innan jag drar på mig skorna och kastar mig ut, ingen Alfred syns till! Jag jagar runt som en tok runt kyrkan, ner till ån och på väg tillbaka ser jag hans illgröna MeandI-body uppe på balkongen 2 trappor upp! Han har alltså klättrat upp för en stentrappa (där en trillade och bröt lårbenshalsen förra året) och vidare upp för en trappa till terrassen/balkongen.

Han kunde ju ha slagit ihjäl sig!

Jag blev - förbannad är ett bra ord - och tog ungarna och skulle åka hem, kan folk inte stänga en sketen jeffla grind så vill jag inte utsätta mina barn för det stället! Visst jag ska hålla ordning på mina barn, men grinden finns just för den orsaken att man SKA kunna slappna av och, som i mitt fall, hjälpa till med saker och ting där.

Kompisen lyckades övertala mig att stanna kvar och kyrkisledaren informerade om hur viktigt det är att stänga grinden! på 5 min stängde jag grinden 4 ggr för folk - som själva har barn runt 1 års ålder - bara lämnaden den öppen.
Blir det likadant i fortsättningen så håller jag inte truten, då framstår jag hellre som en surfitta än att riskera mina barns säkerhet!

-------------------------------

Vi föräldrar 3/2008:
"4 år är inte bara en ålder utan en sjukdom, en jag-pratar-hela-tiden-oavbrutet-om-ingen-hindrar-mig-sjukdom"

Om 2-åringar:
"Om kan själv är ena mantrat så är nej det andra. Med ett bestämt nej kan barnet styra sin omgivning, visa sin makt. Klart att det säger nej, ofta nästan automatiskt och av bara farten. Det kan tom bli nej, fast barnet vill ja."
Stora Trotsboken

Jag satt och läste om 4-åringar i trotsboken och det var ju precis så som Totte var för några månader sedan!!
Ett annat bra stycke som många borde läsa varje gång man lackar ur på barnen är:
"Många föräldrar är ovana vid att säga ifrån och vid att hävda sig. Vi har hört att man ska prata lugnt med barnet, och vi blir förtvivlade och får skuldkänslor när det lugna samtalet istället blir en våldsam konflikt där vi skriker som dårar och till slut använder ren styrka för att tvinga barnet. Vi undrar om vi har hämmat och kuvat barnet, om vi skadat det för livet. Men att sätta stopp för ett barn som bär sig illa åt är inte att hämma och kuva, det är att hjälpa barnet."

Jag är en av de där

Ian kör 4-hjuling

Nu är det inte riktigt som det låter, det är ingen rikigt, "bara" en eldriven.... men han tycker den är rolig...

Talar till rätta...

En kvinna har problem med sitt barn som vaknar flera gånger varje natt och som dessutom är livrädd för smällar från mammans sovrum.
Den här kvinnan hade varit och spått sig och fått veta att en avliden släkting vill henne nåt, det är den avlidna släktingen som ställer till oreda med barnet.
Jag sätter mig på kvinnans säng i sovrummet och får inom ett par minuter kontakt, jag får gåshud på hela ryggen och håret ställer sig i nacken, däremot ingen som helst gåshud på framsidan...
Jag talar om för släktingen att nu får det vara bra, släktingen ställer till så mycket problem för kvinnan att hennes goda avsikt blir tvärtom, nu är kvinnan medveten om släktingen och då är det enklare för släktingen att ta direkt kontakt med kvinnan.
Det verkar som att meddelandet gick fram för under samtalets gång så minskade gåshuden, släktingen blev mindre intensiv i sitt framträdande.

Efter sommaren....

Under sommaren har det hänt en del saker, jag har utvecklats och genomgått en energihöjning som skapade oreda hos mig, genom att jag gick runt och "gungade" i ca 1 månads tid. Ni vet när man har åkt båt eller tåg och de närmaste timmarna efter man går av så fortsätter man känna hur man är gungade när man åkte... så kändes det länge och det var lite halvenerverande.
Själar runt omkring mig har väckts upp runt mig, själar som har slumrat och som nu får en "crasch-course" inför stundande höjningar och utmaningar... Alla vakna själar är viktiga för världens utveckling....

Jag har spått över nätet och har fått positiv respons, ska försöka mig på lite fler.... jag har fått kommentarer om att jag är träffsäker och det känns ju bra.

Nu håller jag på och bygger om hemsidan och ska förhoppningsvis kunna fortsätta mitt ljusarbete tillsammans med när och kära änglar och vänner....

JÄVLAR!!! Nycklarna!!!!!!!!!

Idag var jag och kompisen hos en annan kompis, så att första kompisen kunde spå sig (rörigt, vet det) iallafall... medan NN spådde Jane Doe så tog jag Yrsa på en promenad. Jag har ju promenerat en hel del i de trakterna då vi bodde där när vi hade hund förra gången.
Jag tog en rask 2 km promenad och så slappade vi i rastgården lite. Vi vände hemåt efter 10-15 min och jag fotade lite... Då slog det mig! Var är bilnycklarna? Jag kanske lade dem i väskan hos NN.. men nej, jag gick aldrig tillbaka in.... faaan, sitter de i bilen fortfarande? Så det blev en hysteriskt rask promenad tillbaka och jodå, nycklarna satt i bakluckan!