Skitråtta!

Under vintern och våren så har vi haft ljudliga bevis för att råttorna har varit inne i trossbottnen igen. Man hör dem gnaga ganska ljudligt -företrädesvis i köket.
Nu verkar en av pissråttorna ha DÖTT i trossbottnen för det luktar lik på ett ställe i köket. Som tur är så är det en bit från köksbordet, men precis i dörren ut mot övriga huset *självklart!*
Så nu hoppas jag bara att det varma vädret håller i sig så råttjäkeln torkar snabbt och slutar lukta...
Bilden har jag lånat här

Sjukhusbesök och utvecklingssamtal

Tottes öga är bra igen, inga problem, inget rött och inget gnäll, men han såg riktigt hemsk ut ett tag, kameran förskönar så det ser kanske inte så hemskt ut på bilden.
På bilden är han dessutom behandlad 2 ggr.

Idag var det dags för utlåtande hos kirurg ang Tottes knöl på bröstet, han har haft den sedan han var en månad gammal och i maj04 fick vi veta att det var ett hemangiom, ett smultronmärke under huden skulle man kunna säga.
Vi fick veta att det skulle försvinna innan han började skolan.

För 2-2½ år sedan så började det mycket riktigt att försvinna, det minskade i storlek och var till slut som om han hade en femkrona under huden. Dock började det växa igen så nu ser det ut som om han har en stor spelkula under huden.

Idag tyckte läkaren att det kändes som en fettknuta, så vi får se vad de säger att det är efter operationen...

i fick faktiskt välja om han skulle opereras före eller efter sommaren och jag tyckte att efter sommaren, nu börjar snart badsäsongen och förbjuda en drygt 5 årig kille att bada finns liksom inte...

Vid dagishämtningen var det utvecklingssamtal och eftersom det är samarbete för överslussning av Ian från avdelning 1-3 till avdelning 4-5 så hade vi pedagoger från båda avdelningarna med och vi tog alla 3 killarnas samtal på en gång i en salig röra :)

Kontentan av det hela var att killarna trivs utmärkt och fungerar bra i samspelet mellan kompisar och pedagoger, tom lille Prozac Alfred kopplar allt riktigt bra, kanske bättre än hemma ;) Det känns bra när det bara är 100% positiva ord man får höra....

Vid 13-tiden idag hade vi drygt 24 grader varmt, det har varit så där att man får tänka på att dricka ordentligt och det har varit lite halvelakt... man är ju inte så van vid de temperaturerna än.... Men en maskin tvätt torkade vips och jag har snart tvättat ikapp mig =) Det blir ju inte så mycket tvätt på killarna nu, 3 par shorts, 3 t-shirts och 2 par kalsonger om dagen....

Dagens fotbollsskola

Jag skrev ju innan om Ians kritiska inställning till fotbollsskolan/bollek, men den verkar ha blivit bortblåst efter middagen... När vi hade skrivit namn på fotbollen och vattenflaskan som de fick (och efter löfte om att jag ska skriva namn på tröjorna också) så verkar det som att det kanske är kul ändå...

Dock tror jag att den som hade roligast idag var Alfred, han sprang som en galning fram och tillbaka och framför allt skrek som en galning... det barnet har ju fått för sig att om han inte falsettskriker 2 ggr i minuten så kommer hans hjärna koka....

När allt hade börjat så tog pappa Totte och Affe och spelade vid sidan av medan jag försökte få Ian att se det roliga i det hela, dock var det svårt för honom att höra ordentligt i lokalen så det ställde till det en del... Iallafall... Efter en stund bytte vi av och Affe SKULLE ut på planen och spela med Ian!!! Ve den som försökte hejda honom!! Han sprang illvrålandes ut på planen med en "nej-nej-nej-nej"-ande mamma efter sig, VÄGRADE sedan kategoriskt att själv gå av planen och blev buren av planen, i armarna med fötterna uppe vid öronen ungefär, han SKULLE inte gå!!!!

Efter en timmas Affe-jakt var det över och jag och killarna tog Citygross på vägen hem medan pappa hämtade nya våningssängen...

Just det, på Citygross sprang jag ju på en stjärna också... När det är mycket folk i affären så är det ju smidigast att ställa vagnen mitt i gången och så ställa sig ca 60 cm från vagnen och verkligen blockera HELA gången....

Totte undrade varför vi stannade och jag sa att om folk inte stannade mitt i gången så hade vi kunnat komma fram... varpå mannen framför mig blev irriterad och tyckte att det faktiskt inte var han som stannat, jag höll med honom och sa att det var de framför honom som jag faktiskt syftade på.

Då blev DEN gubben irriterad och följande konversation utbröt;
Sur gubbe - Så du stannar aldrig mitt i gången?
Tesked - Sällan mitt i gången nej, eftersom jag försöker leva som jag lär...
Sur gubbe - bara så du vet så har jag ögonen på dig....

Sura gubben vände sig åter till hyllan som han stått och inte kunnat välja ost på och jag gick några meter... Och eftersom jag är den jag är så kunde jag bara inte hålla käften utan vände tillbaka till Sura gubben och sa;

- Ska du hålla ögonen på mig så får du faktiskt öka tempot lite, jag har inte tid att vänta på dig hela dagen... *vände mig om och gick*

Mina barn har hört de flesta svordomar, men det där var rent löjligt... och jag var nöjd med mig själv, återigen har jag inte låtit någon sätta sig på mig, inte riktigt nöjd med vad jag sa kanske, men jag var aldrig otrevlig i tonen i alla fall.... *målsättning att leverera allt med ett leende*

Herregud vilken morgon!

Alfred vaknade i vanlig ordning vid 7.30 (lite tidigt för mig en söndagsmorgon). Han satt i vår säng och lekte med briotåg i ca 20 min, sedan gick han in till Totte och lekte lite.
Jag går in och hjälper honom bygga ihop en tågbana som han kan köra på med briotågen och så vaknar Totte med "någonting i ögat"...
Vi går ner, jag ser ingenting i ögat, inte heller någon vagel eller nåt. Jag sköljer med lite vatten men det blir inte bättre... så jag går upp och väcker Teskedpappan för att köra Totte till akuten eftersom jag misstänker ögoninfektion... Vi får se vad som sägs på akuten, enligt Totte skulle pappa åka med till sjukhuset...
Lägg till att det är första omgången på "Fotbollsskolan" (eg. bollek) och Totte var nog mer bedrövad över att missa det än sitt onda öga... kanske hinner han tillbaka så han kan se på i alla fall...

Jaja, fortsättning följer...
Totte har en irriterad hornhinna, efter infärgning kunde läkaren se revor på hinnan så Totte ska droppas med ögondroppar varannan timme... Men han kunde vara med och lattja på sidan av fotbollsskolan, han var med i samlingarna och så fick han spela med mig eller pappa medan de andra höll på... Affe var duktig och skrek så att hela hallen hörde *suckar*.
Ian tyckt att det hela var lite läskigt, det var killar som gått tidigare på fotbollsskola och de var väl burdusa för honom men nästa vecka ska de dela upp bolleken och fotbollsskolan så att Ian inte behöver vara 30 cm kortare än alla andra :)


Hittade det här på Facebook, södra sverige har vår, Halmstad har sommar (jo, ungarna har gått i shorts, foppatofflor och t-shirt i 5 dagar nu) och resten av sverige har vinter... den tyckte jag var lite kul ;) Referens finns här...


Gud så irriterande!!!! Förra LO:n bråkade med marginalerna, den här har fungerat utmärkt ett bra tag och jag har varit väldigt nöjd med utformandet... och så börjar den bråka med styckebrytningarna!!
Allt ser jättebra ut i skrivläge, men när man trycker på "publicera inlägg" så blir det bara en enda klump text, jag måste ha 2-4 enterslag för att få en normal styckebrytning, ser vedervärdigt ut i skrivformat och vad händer när jag byter LO? Kommer alla styckebrytningarna synas och göra att ett inlägg blir huuuur långt som helst?!
Jag får väl bygga en ny då *suck* nu ska jag gå och banna Alfred, det är alldeles tyst så antingen duschar han i handfatet eller så fyller han toan med papper....

Nu bär det av!

Den sista ungen mölar för tillfället in pannkaka i munnen, jag har tvättat håret och så ska vi lasta in femtioelva väskor/kassar i bilen för att åka till Landeryd - 4 mil bort - och sova i husvagn, titta på ett ånglok där temperaturen sakta men säkert går upp (och ryker lite här och där) för att imorgon åka veterantåg mellan Landeryd och Burseryd, och i Burseryd är det marknad....

Väl mött tills imorgon kväll när vi återvänder....

Men vad VILL de?!

Kära spindlar....

Jag trodde faktiskt vi hade ett avtal!
NI håller er i källaren, ser jag er häruppe så får jag lov att ta till smäcken! Var det inte så vi sa? Så vad gör ni här? Här är "uppe" och här har jag lov att smäcka er, så varför inte hålla sig i källaren och fortsätta leva ett tag till?

Den här texten borde jag sätta på en lapp i källaren, jag har talat om för dem flera gånger att är de bara i källaren tänker jag inte säga någonting, men så fort jag ser dem här uppe i huset så slår jag ihjäl dem - obönhörligen!

Inte för att jag är rädd för spindlar eller nåt sådant men jag tycker de är äckliga och oberäkneliga... När man kommer i källare sitter de still, still, still..... för att sedan göra en tjurrusning åt ett helt osannolikt håll, eller ja, mest troligt mot mig - och det gillar jag inte!

Just det, bilderna i inlägget är tagna i vår källare...

Härom veckan satt jag i soffan och virkade och helt plötsligt ser jag i ögonvrån hur en spindel -modell gigantus- kommer up på mitt knä! Jag ökar inte ens pulsen men jag viftar till den lika snabbt som en kobra hugger - jag LOVAR! När jag berättade det för maken som satt vid datorn, så sa han "jag är mest förvånad över att du sitter kvar".... men vaddå, jag hann ju inte göra nåt ;) och är spindeln borta så kan jag ju lugnt sitta kvar eller?!

Eller som den dagen jag tog upp tvätten och böjer mig fram för att lyfta tvättkorgen och näsan hamnade 10 cm från en spindeldonna på 5 cm mellan "tassarna", alltså, våra vänner är inte små... i källarfönstret bort Big Bertha som vi kallar henne, och jag lyckades mäta henne för ett tag sedan och då var hon 6 cm mellan främre och bakre benet.... sedan dess har hon bytt skinn och växt... Ungarna tycker det är apkul att smäcka flugor och gå ner och lägga i hennes nät, särskilt om flugan fortfarande lever och surrar lite så hon springer....

Men som sagt, så länge de håller sig i källaren är det ok, INTE uppe i huset....

Har ni hört om årets mest korkade beslut?

NTF:s bidrag ska fasas ut! *väldigt, väldigt upprörd*

Hörde på nyheterna idag att NTF:s anslag ska minskas från 25 milj till 3 milj.... och HUR mycket kommer detta kosta samhället?
Trafikinformation behövs så otroligt! Jag har (som sann Bilkårist) engagerat mig stort i frågan bakåtvänt åkande för barn, just för att jag själv har små barn och att jag -på Familjeliv.se- sett riktigt många stolpskott som riskerar sina barns liv och hälsa, här är en tråd jag har skapat om det hela.
Här kommer lite smakprov:
Min dotter är nu snart 3 år (nästa månad) hon har åkt bakåtvänt tills för bara någon månad sen. nu skriker hon rätt ut om hon åker bakåtvänt, så hon trivs nog inte med de längre..
Trivs? trivs hon med livet? trivs hon med att kunna gå? ta ditt föräldraansvar och se till att hon åker bakåtvänt! Samma mamma fortsätter med argumentet att det är lagligt att åka framåtvänt... VARFÖR barnen åker bakåtvänt har helt gått henne förbi.
min dotter fick bälteskudde när hon var 3 år. Hon var lika lång som en normal 5 åring. Så det fungerade bra.
Och hennes nacke var lika mycket utvecklad?

Jag kommer vända honom vid 12 kg. Vet inte när det blir, 1,5 år?
Jag blev chockad när jag läste detta, dumhet eller okunskap?

Folk vänder sina barn vid 2½-3 års ålder för att det ser otrevligt ut, för att barnen skriker, för att de har växt ur stolen (vilken 3-åring är längre än 125 cm? det är den längden som krävs för att växa ur vår stol i alla fall...) och det finns många fler, lika korkade som dåliga ursäkter på varför folk vänder sina barn...
Vill regeringen ha det på sitt samvete? Behövs inte trafikinformationen när okunskapen om hur barn SKA åka är så pass stor ändå?
Finns inte en chans att jag kan stödja en sådan regering! De begriper inte att drar man in trafikinformation så kommer olyckor öka, barn bli mer skadade och nyttig forskning gå till spillo.
Bilkåren hjälper NTF i mycket när det gäller information till barn och föräldrar, kolla upp att bilstolsförsäljare följer de rekommendationer de har skrivit på att följa, jag har bedrivit timmar med att räkna cykelhjälmar osv...

Trafikinformation behövs - punkt slut!

I drömmarnas trädgård - del 2

Idag lär det inte bli några som helst problem med att lägga ungarna... jag behöver bara visa vad som kom med posten idag för att de ska traska iväg och vilja lägga sig...

Vi har nämligen bara DVD i sovrummet för tillfället så de får bara se film när de går och lägger sig - OM de har förtjänat det med bra uppförande under dagen (därav behöver jag bara säga "ska du se film ikväll" när de börjar härja). Kanke inte världens mest pedagogiska men gud så smidigt sätt att slippa tjafs på!

Någon som vill slå vad om hur många kvällar de kommer vilja se de här?!

I drömmarnas trädgård

Här hos oss är "In the nightgarden" eller "Drömmarnas trädgård" ett favoritprogram, så till den milda grad att jag har blivit kommenderad att virka de olika karaktärerna...
Nog om det...

Efter att ha införskaffat soundtracket till denna serien så har jag komponerat egna ringsignaler och smssignaler som ungarna bara älskar... framför allt Makka Pakkas trumpet är uppskattad, därav Alfreds illtjut och asgarv... *älskar*

Förutom att vråla sönder våra trumhinnor så gjorde Alfred en rätt äcklig sak förut... han fick 2 spadar och en hink till sandlådan idag (nu saknas bara sand i sandlådan). Vid ett tillfälle upptäckte jag vad han gjorde... han tog vatten på spaden, från hundens vattenskål... och drack det från spaden *uäck*
Tänk bara vad slemmigt och äckligt det vattnet är *hulkar vid tanken* men han såg väldigt nöjd ut...

Dagens sms-konversation...

Maken: Nu har jag kört... (från helgjobbet)
Tesked: Ok, jag är färdig att strypa Affe för han vägrar sova...
Maken: Valium?
Tesked: Baseballträ?
Maken: Nja. Det syns på utsidan
Tesked: Vi kan sätta på honom en bandana...
Maken: Jo, för någon större skillnad i intelligens lär det ju inte bli...

Vi ÄR smått morbida och har humor som inte bör visas upp i dagsljus ;) men vi älskar våra barn... som tyvärr/lyckligtvis visar tendenser till likadan humor....

KnäckeBröderna rockar...

Min söner är inte kloka någonstans, men ack så underbara (fast jag mest velat strypa dem långsamt hela helgen)

Från Youtube

Jag säger som Janice i Friends...
OH............ MY.............. GOD!!!!!!!!!!!!

Jag är inte sådan som toklänkar till filmer ofta men den här killen fick mig att gråta...

Höjden av alltings jävlighet...

Maken åkte till High Chaparral igår för att underhålla lite uttråkade ånglok... kommer hem... tisdag någon gång...
Självklart kräks hunden i buren, mellansonen blir sjuk, de andra två blir temporärt stendöva, allting blir fel, tappar saker, gör sönder saker... dessutom drog jag ryggen snett förut också. Ovanpå att sitta ensam, inspärrad pga febrig son, så har jag så ont i ryggen att bara torka en bajsig rumpa på toa orsakar smärta som gör att jag är på väg att bita sönder mina egna tänder.....

Så här är det jämt när maken åker hemifrån, blir inte ungarna sjuka så blir jag sjuk, eller så går värmepumpen sönder... men ännu inget jag inte klarat av själv... Tom kräksjuk med 3 friska barn som kräver middag har fungerat...

En liten varning bara... (060317)

ÅK ALDRIG ENSAM TILL IKEA MED TROTSIG 2-ÅRING MED SPRING I BENEN!!!!!!

Från bilen till vagnarna gick det bra, satte Ian i bilstolen på en sådan där "köra stora saker vagn" och så bad jag Totte klättra upp framför Ian, allt lugnt. Vi kom in och jag insåg att de har plockat bort barnparkeringen och när jag tänker efter så har den inte funnits på länge...

*gigantisk suck*

Började fundera på att skita i alltihop, men med 900 kr i presentkort så brann det i fingrarna!!! In i hissen och upp 1 våning - fine! Ut ur hissen gick också bra och så bort till barnavdelningen - nu börjar kaoset...

Totte hjälper mig att köra vagnen men när vi närmar oss sängarna får han syn på en illande blå "sänghimmel" i nylon, han blir helt till sig och springer före, hoppar upp i sängen med stövlarna på och illvrålar samtidigt som han bankar på sänghimmeln men händerna... där sprack det med den sängen som jag ville ha, en Hensvik... den kostade 885 kr och eftersom jag har typ 150 kr som vi ska klara oss tills på måndag med så fick jag snabbt tänka om så jag skulle få både säng och sänghimmel...

Det blev en Snigel-säng för 240 kr

"Vill du ha en sådan" frågade jag och ryckte lite i den illande blå sänghimmeln i nylon *rys* "JAAAAA!" vrålade en tokig 2-åring och började dansa i sängen. Jag lyfte ner honom och jag tror inte han märkte att han bytte underlag utan han fortsatte dansa tills han kände lukten, eller nåt, av en rutschkana!
Ungen pep iväg som en avlöning och jag fick ge Ian en craschcourse i rallykörning, han bara garvade! Väl framme tvärnitade Totte - det var ju andra barn där - och jag hann ikapp och fick puttat på honom lite så han kom ur koman och åkte i den förb*nnade kanan...

Min son är inte som andra barn.... under de 20 min som jag bl a satt i en Hensvik-säng (och sörjde över att det inte blev en sådan) och tittade på när han åkte så åkte han inte "normalt" en enda gång!!! Han åkte på mage med huvudet före, på rygg med huvudet före och baklänges!

Medan han åkte så gick jag lite omkring bland hyllorna och tittade och det blev även en drake med 3 fack i som jag ska hänga i hallen och lägga vantar och sådant i...

Till slut hade jag tröttnat och plockade upp barnet - eftersom han blivit temporärt döv - och satte honom på vagnen och gick för att köra, när jag skulle börja köra var han väck! Han var då 15 m bort på rutschkanan!!! Hämta unge - "SITT STILL!" - och köra... 5 m senare fick vi stanna första gången för han hade försökt bromsa vagnen varpå han fått in fötter och ja, hela benen under vagnen!! *gah* Upp med honom på vagnen igen - "SITT STILL" - och så iväg igen... vi kom faktiskt till hissen...

På lagret ska man ju leta upp hyllorna som sängen ligger i, och sängbottnen... sängbottnen låg i gång 3, den hittade vi snabbt.... men sängen skulle ligga i gång 5 och vi vandrade gången upp och ner 2 gånger utan att hitta den!! Totte pep iväg till gång 3 och jag fick springa RUNT för att hämta honom, inte tusan kom jag under den där hyllan! Efter att ha jagat efter honom ytterligare 2 gånger så gick jag för att titta var sängj*veln låg någonstans... då visade det sig att den låg i GÅNG 22 och i FACK 5 *suck*

Till slut hittade vi sängen och gick mot kassorna, vips så var Totte borta och då hade jag ändå bara stoppat in nappen på Ian. Med hjärtat i halsgropen ropade "TOTTE" och 3 gångar längre bort hör jag hur han skrattar för han tror att jag jagar honom - *springer, hugger tag i unge och bär tillbaka till Ian och vagnen*... Mot kassorna!

Vi ställer oss i kön och det är ganska lugnt en stund för han vill att jag bär honom när vi väntar på vår tur, tyvärr har Totte kommit på att det är jätteroligt att dra ut halsen på tröjan och köra ner näven i min bh, det är väl ok hemma men inte i kön på IKEA...

Att packa upp på bandet, hålla ordning på Totte, hålla ordning på sakerna på vagnen så de inte välter över Ian och fiska efter plånboken i väskan kräver sin kvinna kan jag tala om....

Vi får betalat (får dessutom 230 kr kvar på presentkortet) och så försöka ta sig ut till bilen, man kommer ju ut 100 m från ingången och korkade jag ställde mig nära ingången, inte utgången.... Dessutom är det nerförsbacke från dörren till parkeringen *heja* men Totte skötte sig och höll i vagnen hela vägen till bilen och han var det första jag packade in i bilen!!!

Kommentar 090418: Jag har aldrig varit på IKEA ensam med barnen sedan dess ;) Idag hade det däremot gått mycket bättre, med en 5-åring, en 3½-åring och en 20 mån som man kan sätta fast i vagnen =) Tack och lov så blir de äldre, fast det är mysigt när de är små också....

Att göra ugnspannkaka...

Att leva med ett gäng tågfanatiker...

Skrivet 060918
Min man startade under 2004 en järnvägsmuseiförening, han är obotlig tågfanatiker med särskild böjelse för ånglok....

Jag har varit en ytterst tålmodig fru och har sett åtskilliga timmar, dagar och veckor spenderats i ånglokens sällskap...

Totte är nu 2 år och 7 mån och i fredags förra veckan var vi på öppna förskolan med mormor och lillebror. Totte fick tag i ett Briotåg och lekte tills vi var tvungna och gå hem, barnet bröt ihop och han trodde mig inte att vi faktiskt hade 2 sådana tåg hemma. Sedan dess har han knappt lekt med något annat...

I söndags kom maken hem från 150-årsjubileet för järnvägen i sverige och hade med sig en informationsfilm om en särskild typ ånglok, tråkig som f*****n (många a) och ca 45 min lång... Totte blev överlycklig!

I måndagskväll fick han med sig filmen upp och titta på den i vår säng, han somnade under filmen... I tisdags kom han ca 30 min innan läggdags och sa "mamma, tåg" och jag svarade att han får vänta tills han går och lägger sig, då gick han genast till trappgrinden och skulle gå upp och lägga sig!!! (har aldrig hänt på 2 år och 7 mån). Jag tyckte att han får borsta tänderna först och då vände han mot badrummet med ett glatt "japp". Borstning och nattning gick under leenden och utan problem, brukar annars bedrivas under en förtvivlad 2½-årings vilda protester!

Samma sak i tisdags!

I onsdagsmorse kom han tassande (maken var ledig) och viskar lågt "mamma, tåg" och sedan låg han jämte mig i sängen och tittade på de förb*nnade tågen i de 45 min filmen varade och sedan var det dags för barnen att gå ner till mormor så mamma och pappa fick sovmorgon.

Idag är det torsdag och inte en enda gång har leendet försvunnit från hans ansikte när man sagt att han ska gå och lägga sig, nej, nej... ungen är överlycklig för då får han ju se tåg!

Hade jag vetat att nattningarna skulle gå så bra för att man köpte in en svindyr (235 kr) och urtråkig film så hade vi gjort det tidigare!

Min man har förstört vår son, men antagligen vunnit en nära relation med sonen då de kan åka och greja med ånglok tillsammans... vi har lokstallet 4 mil bort och där finns i alla fall 2 stora ånglok, varav det ena snart ska vara funktionsdugligt... bara de får byggt lock till smörjgroparna så ska Totte få åka med pappa varje gång till lokstallet!

Hoppas bara NÅGOT av barnen får mina intressen, så jag får någon som hänger med mig *ego*

--------------------------------------------------

Det här skrev jag 061023

Jag har ju skrivit tidigare om min son som är för 040204 och som är TOTAL tågfanatiker. Jag kan nu meddela att det har utvecklats…

Leksaken som är mest använd och lekt med i detta hushåll är Briotåget! Det är det första som hälls ur sin back varje morgon och han blir extrem förbaskad när lillebror råkar röra någon av kurvorna, raksträckorna eller vagnarna. Lillebror har fått känna hur det känns att få ett Briolok inbankat i pannan vid fler än ett tillfälle!

Maken (som är orsaken till detta tågberoende) råkade en gång visa sonen ett filmklipp, på sin bärbara dator, från Tåg 150 i Gävle – KORKAT – så fort sonen får se att maken plockar fram bärbar dator så kommer det genast ”titta tåg!”. Eller rättare sagt, ”Kicka kåg” eftersom nappen sitter där den sitter. Nu går det ju inte säga ”nej” eftersom svarsrepliken kommer blixtsnabbt ”titta tåg!”. Observera nu att jag aldrig använder frågetecken utan utropstecken i det hela, för det är ju ingen fråga från sonen sett, endast och bara påstående. Detta resulterar i efter 14 st ”titta tåg!” och 13 st ”nej” i varierande tonläge så blir det till slut ”okej, EN gång!”, när sonen har sett sitt tåg ungefär 25 gånger brukar maken få lov att göra det han ska på datorn.

Sedan våren 2006 har sonen sagt ”BIL!!!” så fort vi har kört över motorvägen vid Halmstads norra infart, när vi är på väg in till stan. Ett halvår senare har vi nu gått över till först ”TÅG!!” när vi först kör över järnvägen och sedan ”BIL!!” när vi kör över motorvägen 100 m senare. Sitter man i sin egen lilla värld så vaknar man till, jag lovar… Samma sak inne i Oskarström, där går järnvägen genom hela samhället och vi passerar den till och från dagiset, det blir ett herrans liv om man inte frågar ”var går tåget” när man kör över plankorsningen eller under viadukten, då vrålar ungen ”DÄR TÅG!!!” och pekar och viftar som en blind iller, efter järnvägen…

Idag (23/10-06) höll jag på att köra i diket! Jag och sonen hade varit inne i Halmstad för lite ärenden och vår placering i staden vid sista ärendet gjorde att vi tog ”gamla” vägen hem. Jag sitter i min lilla värld och filosoferar och lyssnar på radion, sonen sitter i bilstolen i framsätet för en gångs skull, för han har nyinköpta husdjuret i knäet och då är det bäst att ha koll på vad som händer så det inte springer en liten mus lös i bilen helt plötsligt. Helt plötsligt VRÅLAR sonen ”TÅÅÅÅÅG!!!!!!”. Jag är glad att vi var ensamma på vägen för jag spratt till rätt rejält! Med hjärtat rusandes i 280 knyck och bilen på rätt ställe på vägen så fortsatte vi resan hemåt, fast den här gången väl förberedd. Varje gång järnvägen syntes så illvrålades det och för att inte tala om när vi var tvungna att passera en plankorsning i Åled! Jag körde sakta över spåren så han skulle hinna se och det gjorde han! Min tinnitus på höger öra kommer vara ett snäpp värre än vanligt de närmsta veckorna.

Vi var också inne på Briobutiken i Halmstad idag för jag skulle ha lite säkerhetsprylar, lillebror har insett hur man öppnar sopskåpet *hrmpf*. Vid något obetänksamt ögonblick råkade jag gå lite för nära hyllan med briotåg och sedan var det stopp! Inte ens med spett och vaselin hade jag fått med mig honom från hyllan utan att hela butiken hade hört larmet som hade gått… Han fick sitta och titta lite på alla tågen och började sedan fingra på en kartong med en sak som jag redan funderat på att köpa till honom i julklapp, ett elektriskt lok som kan stanna och starta själv, med tillhörande spårdelar som ordnar de egenskaperna som loket har. Däremot så hade jag inte för avsikt att köpa det idag då plånboken är ganska tunn 2 dagar innan lön, hastigt och lustigt fick jag roffat åt mig ett Brioånglok för 70 pix och börja vifta med den framför honom istället och verkligen hetsa honom ”vill du ha den här? Du får den om du vill ha den! Det är ett sådant som pappa kör, vill du ha det?” – puckad fråga!!!! SJÄLVKLART ville han ha det!!! Och vips hade jag lotsat honom från hyllan med en oförutsedd kostnad på 70 kr istället för 350 kr *torkar svetten ur pannan* undrar hur länge det fungerar… Det står ju ett märklin på ovanvåningen som ska introduceras så småningom, men han är lite för liten ännu…

Min mobil råkar ha en liten snutt videoklipp med ett tåg som kör. Jag har sparat detta klipp för oförutsedda tillfällen när han behöver sitta still, då langar jag bara över mobilen och så får han sitta och trycka på startknappen och se detta 3 sekunder långa klipp om och om igen…

Att leva med en bunt tågfanatiker kan vara en smula påfrestanden ibland, speciellt som man själv inte har insett vilken tjusning det är (i min lilla värld är de rubbade helt enkelt) men det är ju klart att barnen (inkl maken) ska få leka med sina tåg, oavsett om det är Brio, märklin eller i skala 1:1… I det här fallet så är det så jäkla sant som det bara går, skillnaden på män och pojkar ÄR faktiskt priset på leksakerna!!! Båda ”leker” med ånglok, sonens väger knappt 110 gram medan makens väger 110 ton!

--------------------------------------------

Kommentar från idag... Det är ju inte för inte som det står "familjen som ger tågfanatismen ett ansikte" i headern... Son 2 (Ian) är lika förstörd, briotåget är välanvänt och Thomas Tåg är även en favorit hos den här ungen.

Unge nummer 3 (Alfred) behöver vi knappast avhandla eller?! 8½ månad gammal hade han inte ens börjat säga mamma eller pappa. Alfred hasade sig snabbt och lätt upp i stående ställning vid vardagsrumsbordet där Teskedspappans laptop står, med en ångloksfilm på youtube rullandes.... Ungen ILLVRÅLAR när han får syn på tågfilmen!!!! Han vrålar inte till ellok eller diesellok, bara ånglok....

Vi kan ju även lägga in vilket som blev hans 5:e ord... mamma, pappa, titta, där och så... tåg... Förvånad?

Vad är viktigast?

Jag har ju –som de flesta vet- en glutenintolerant son samt en glutenintolerant bonus.

För ett tag sedan var vi på en gudstjänst (Totte sjunger i barnkör i kyrkans regi) och då var det nattvard… som den människa jag är med suspekt livsåskådning så tog jag den, det slog mig då att oblaten är ju vetemjöl och vatten.

Hur gör då en person med Celiaki? Jag vet att prästen i vår församling faktiskt är glutenintolerant/Celiaki och jag frågade församlingsassistenten som jag känner. Hon berättade då att det finns oblater som är glutenfria, jag blev positivt överraskad men fick snart klart för mig människans inskränkta tänkande…

Det finns alltså människor som anser att det är på tok uppåt väggarna att INTE ha vete i oblaten! För det var ju faktiskt så på Jesus tid… Och? TROR dessa människor verkligen att Jesus och Gud verkligen bryr sig om VAD oblaten innehåller? Är det inte i slutändan bara symboliken man är ute efter? För i så fall borde den rättrogne klä sig i ett mode som är 2000 år gammalt, bo i en hydda i skogen och laga sin mat av vad naturen kan ge… Om det nu MÅSTE finnas vete i oblaten så kan man väl göra den på vetestärkelse och rismjöl i så fall, då innehåller den vete… om än i en reducerad form… om man nu måste var så skitpetig!

Är inte det viktiga i sammanhanget att man bryter brödet? Brödet SYMBOLISERAR Jesu kropp, är det då så viktigt vad brödet är gjort av? Börjar man inte tappa greppet om vad det egentligen handlar om när man gör en sådan liten detalj så pass stor? Är det inte typiskt mänskligt att gräla sig obstinat över ingredienser? När det egentligen ska var en samling, där alla samlas runt en och samma symboliska handling, där verktyget egentligen inte spelar så stor roll? Utan det är HANDLINGEN som är den viktiga, SYFTET med hela gudstjänsten.

Jag hoppas verkligen inte att Gud och Jesus slänger sig med så mänskliga och futtiga petitesser att de verkligen bryr sig om vad den där lilla papperstunna, gomklistrande och smaklösa lilla biten innehåller? Då är de i så fall inte värda min tro och min energi som tror på en kärleksfull och förlåtande gudomlighet, fri från mänsklig småaktighet och tjurskallighet!

Framför allt ska dessa fördömande människor bli varse att ett sådant beteende anser inte jag vara särskilt gudfruktigt utan tvärtom ett syndigt beteende… om vi nu ska gå ner för den vägen… Sådana människor ber sin Fader Vår samtidigt som de spottar sin nästa i ansiktet…
Nä, Gud skapade människan till sin avbild, således finns det även en gnutta celiaki någonstans i den Gudomliga kroppen…

Min son kan konfirmera sig och integrera den kristna tron – på sitt sätt, precis som jag – om han så vill. Detta utan att drabbas av magknip, förstörd tarm, vattniga diarréer och trötthet…

För vad är viktigast?
Vara paragrafryttare eller mänsklig omtänksamhet om vår nästa?
Jag vet vad som är viktigast för mig, vet du?

Vetebilden och oblatbilden är lånade...

Fnissade lite lätt förut...

Idag började inte så bra, Totte gnällde i morse om att han var sjuk... men eftersom han mår illa av lågt blodsocker på morgonen, så satte jag inte så stor vikt vid det... förrän dagis ringde strax i ett och sa att han hade 38.4 i feber...

Jag satte mig i bilen och hämtade en spak Totte på dagis, men de andra två amfetamintomtarna skulle leka mer på dagis, lille Prozac hade dessutom inte velat sova heller...

När jag kom hem så tog jag vändan förbi brevlådan och såg att det var ett paket från Skaparklubben!!!


*yey* alltid lika kul att se vad det innehåller den här gången........

Men vaffan PÅSKPYSSEL!?!?!?! Vad sjutton ska jag med påskpyssel till NU?!?!? Om jag hade fått paketet i torsdags hade det var exceptionellt bra, men idag? Typ ett helt år kvar till nästa gång...




Jag funderade först på att lägga undan det till nästa år men det var så mycket färger, glitterlim och limtuber att det hade bara varit hårda kakor nästa år, så jag ringde kundservice och frågade lite muntert vad jag skulle göra med det... Killen garvade och gav mig en frisvaradress så jag kunde skicka tillbaka det :)

Teskedsfamiljens påsk

För Ians del var den kanske inte så kul för han fick i sig gluten på långfredagen och han mådde väl inte världsbäst på lördagen/Påskafton, men han hängde med så gott han kunde.

Vi lastade in barn och hund i bilen och drog till farmor och "farfar" utanför Växjö. Ian och Affe sov i bilen och de var jättevarma när vi kom fram, solen strålade och det var varmt, självklart satt båda två på solsidan...

Hos farmor blev det fika och sedan fiskades det aborre i dammen, och den ena efter den andra aborren kom upp!

Det blev middag med stora mängder mat så farmor och "farfar" behöver inte svälta den närmaste veckan i alla fall...

Det roligaste för ungarna var att storasyster var där hos farmor och de hade roligt hela dagen allihop!

Över lag var det nog den skönaste och trevligaste påskaftonen på mycket länge....

Senaste dagarna....

Nu har då påsken kommit till Halmstad. Den kom säkert tidigare än i tisdags (7/4) men det var då jag upptäckte det ;)

Jag var inne hos sonens dietist och hittade fjädrar i fler än en buske (?) och varmt var det också, bilens termometer sa 18 grader men 16 var nog mer sanningsenligt, men skönt var det, fast det blåste en del...

Idag (9/4) hade jag bara 1 barn hemma - lilla Prozac (även döpt till Alfred) och då känns det som semester att åka och shoppa! Han och jag åkte först till chokladbutiken där vi fick 300 gr choklad till priset av 200 gr! *yey* så ikväll har jag ätit rabarbertryffel doppad i mörk choklad *goooott*. Efter det så tog vi vägen till Rusta för att köpa garn, men de hade bara stora nystan (150g) i naturmaterial så vi köpte bara ett insektsnät till ytterdörren och åkte till Max istället =)

Efter att ha stillat vår hunger så åkte vi in till centrum och hittade faktiskt parkeringsplats! Det var längesedan jag såg så mycket folk i stan!
Prozac var lycklig för han fick gå idag istället för att åka vagn, eftersom jag bara hade han att hålla ordning på, trots det så hade han försvunnit inne på Rusta tidigare på eftermiddan ;)
Jag hittade det jag skulle ha och gick dit, sa "kom nu" till Alfred och trodde att han hängde med som vanligt, men Alfred fick för sig att gå åt ett helt annat håll och krypa upp i en skyltningssoffa... Enligt en vänlig själ så satt han där och fnissade åt mig medan jag gick runt och letade, han var inte borta en enda gång, han satt ju på samma ställe hela tiden... enligt honom....

Vi promenerade Klammerdammsgatan ner och gick in till "garntanten", där hittade jag Eco Babyull, och det är ju både naturmaterial och ekologiskt, dessutom bara 25 gr i varje nystan så det blev fyra nyanser!! Det hade jag uppskattat i alla fall!! Så nu har jag både choklad och garn till det paket jag ska skicka iväg i den garn&choklad-bytar-klubb jag är med i... eller ja, man anmäler sig och så får man namn och adress att skicka till och så får någon annan min adress. Jag är MÄKTA nyfiken på att se vad jag får...

Idag, Långfredag, så jobbade maken på förmiddagen och jag stämde träff med kompisen på nya lekplatsen på Örtvägen här i Oskarström, har du inte varit där med dina/ditt barn så kan jag hett tipsa om den här lekplatsen!

Vi satt där i goda 1½ timme och sippade kaffe och knaprade waffers med chokladsmak och bara njöt i sköna solen! På vägen dit såg jag att grannens häck börjar sätta löv, och höjde jag blicken lite så såg jag ju faktiskt att det mesta sätter löv nu...

Barnen lekte och kivades som 2 st blivande 2-åringar, en 3½-åring och en 5-åring kan göra, på det där viset du vet, där man vill spika upp dem på närmaste vägg... alternativ tejpa ihop armar och ben PLUS mun med silvertejp.... Men både de och jag överlevde det också, antagligen tack vare den härliga vårkänslans skull =)

Väl hemma skulle lille Prozac INTE sova, det kunde jag göra själv - kärring (ungefär så)... jag testade om jag kunde få honom att sova i Ians växasäng, men det var ju fetkört. Innan jag ens satte foten på översta trappsteget för att gå ner så var ju han uppe och studsade som en studsboll, inte skulle han sova inte, han skulle LEKA!
Efter en timmas "Alfred gå och lägg dig" så gav jag upp, gick upp och förklarade läget och lade honom i sin spjälsäng, med 2 spräckta trumhinnor som följd... den ungen kan skrika när det inte passar! Brydde jag mig? Jo förvisso gjorde jag ju det men väste olycksbådande genom tänderna att nu är det nog och nu håller han tyst och sover! Och det gjorde han *kors i taket*

Pappa har lagat husvagnen sedan han kom hem och jag har... eh... slappat framför datorn ;) barnen springer som 2 svarta troll ute - det blir bad ikväll, särskilt som vi ska till farmor imorgon...

Nä, nu ska jag gå och kolla på Häxan Surtant och virka färdigt Ians Tombliboo.

Jag vann en bok...

Eftersom jag är ohjälpligt arbetslös så sitter jag hemma en del... När ungarna är på dagis så har jag mina härliga 15 timmar egentid i veckan.
Jag kollar igenom dagens platsannonser över 2-3 mackor, bokmärker och så söker jag dem på kvällen när barnen lagt sig... De här timmarna är mina guldtimmar tills jag får ett jobb....

I alla fall, jag gillar Malou von Sivers och hennes Efter Tio. I hennes filmklubb (tror jag det var) så recenserade de filmen "Marley och jag". Jag tror det är Owen Wilson och Jennifer Anniston i rollerna... Och då kunde man vinna en bok om man mailade in en hundhistoria. Jag satte mig vid datorn i nästa reklampaus och mailade följande:

När jag träffade min man hade jag bott ihop med min dobemanntik i 4 år, hon hade under vår tid ihop hunnit bli Bragdhund 2000 och var min bästa vän….

Min man gillade inte riktigt att dela min 90 cm breda säng med både mig och min dobermann, fast hon var en liten tjej, så när han flyttade in så fick hon ligga i fåtöljen… Vilket inte uppskattades… varje morgon när han gick till jobbet så sipprade hon in under mitt täcke, hon skulle alltid ligga mellan mina knän.

Det hände ganska ofta, min man är en glömsk man, att han kom tillbaka och VARJE gång hör jag hunden dra ett djupt andetag och hålla andan! Sedan håller hon andan tills han har gått igen, den hunden uppskattade varje sekund hon fick ensam med mig… fast hon älskade sin nya husse!

Idag har det snart gått 5 år sedan den där dagen vi fick ta henne till veterinären och juvercancern hade vunnit…. Men gud vilken hund, finns ingen liknande och kommer aldrig att göra…

För detta fick jag idag hem den här boken.... *jätteglad*

Vår Celiaki-resa

Ian är född i okt 2005, han vägde 3280 g och var 47 cm lång när han föddes, ingen stor kille alltså...

Han har alltid varit liten, men runt 2-2½ års ålder började vi reagera på hans stora vällingmage. Nog för att han åt välling rutinmässigt men det var 180-225 ml morgon och kväll "bara". Eftersom Ian har en storebror med Celiaki så höll vi ett extra öga på hans matvanor. Det ska även tilläggas att Ians mage aldrig uppförde sig normalt, aldrig normal konsistens utan geggigt är rätt ord, eller betong... oftast geggigt faktiskt, aldrig en normal kabel med andra ord ;)

Så i mars 2008 kom det vår första epifani... "jag har ont i magen" vid måltiderna... Fram till den här tidpunkten så har jag alltid tyckt att han hade "symtom" på Celiaki, dåligt hull, stor mage, liten muskelmassa, dålig tillväxt (mer än -1-kurva), gnällig och trött ofta.
När "ont i mgen" tilltog så beställde jag tid på VC och kollade både Celiaki och laktosintolerans.

Den 6 juni 2008 var vi och tog blodproven. Svaret på laktosprovet kom snabbt, han är homozygot laktosintolerant vilket betyder att han har ärvt det både från mig och maken. Celiakiprovet tog lite längre tid men efter 3 veckor kom svaret, över 200 antikroppar/ml (antar jag), normalt ska vara under 20...
Vi fick remiss till gastroskopi med biopsitagning och i hela väntan på den operationen så infann sig ytterligare ett problem, Ian hade en stor polyp i näsan, förstorade mandlar och vätska bakom trumhinnan i öronen. Förutom att han hade ont i magen så hörde han dåligt dessutom!
Tack var Halmstads effektiva och flexibla läkarkår så fick vi bakat ihop båda operationerna till en enda, men fick vänta lite längre... Men det handlade om max ett par veckor.

Den 23 september 2008 var det dags för operationen -läs här om den- och väntan på svaren efter den var lång, även den här gången tog det 3 veckor att få svar och under den tiden tilltog Ians problem med magen, vi hade inte slutat med gluten för säkerhets skull.
Provsvaret på biopsin kunde inte styrka Celiaki! -Här har jag skrivit om det- Men hon ville ändå fortsätta utreda hans mage för även hennes "magkänsla" sa att det var Celiaki...

22 okt 2008 hade vi fått remisser och tog Celiakiprov på alla 3 barnen. Denna dag var Ians sista dag på gluten, vi satte över honom på glutenfritt direkt efter testet. Laktosfritt hade han ju gått på sedan vi fick svaren på det i juni.

29 okt 2008 skrev jag så här: Ian börjar rätta till sig i magen! 2 dagar med normal avföring!!! Det har inte hänt så länge han har levt, antingen stenhårt eller bara gegga.... inget gnäll på ont i magen och han börjar bli mer energisk, äter som en häst - är alltid hungrig numera, ha gått upp 0.6 kg på en vecka, sover lugnt på nätterna (vaknar iofs tidigare också) och skrattar så han knäcker sig mycket oftare än innan... kanske jag har önsketänkande men jag vet inte.... jag för noga dagbok så får vi se om några veckor....

5 november 2008 kom provsvaren, Alfred hade 2 eller mindre, Ludvig hade också normala värden medan Ian fortfarande låg på över 200...

5 feb 2009 fick Ian lämna nytt antikroppsprov för att räkna antikroppar, de två tidigare testerna låg på över 200 båda två, allt över 30 är positivt för glutenintolerans... Alfred hade 2 eller mindre i sitt test... Så nu har han fått diagnos iaf och vi kan ta tag i alla försäkringspapper, intyg till skolor osv så att han får den kost och hjälp som behövs *skönt*. Gentestet som Ian gjorde visade att han har genen för Celiaki.
Läkaren frågade om jag märkt skillnad på hans hud, och när jag då tänkte efter så kom jag på att jag inte använt miniderm en enda gång i vinter.... Annars brukar jag smörja in honom ofta.... Inte så att han har ordentlgia eksem, men han är torr... Eller ja, var torr. Läkaren var jättenöjd med hans utveckling och framför allt avveckling av symtom, antagligen har vi fångat upp Celiakin innan hans tarm blivit mycket påverkad så det är därför + fläckvis celiaki, som gjorde att inte biopsin visade något. Han hade ändå en infektionpåverkan i tarmen fick jag veta idag.

20 feb 2009 fick vi resultatet för senaste antikroppsprovet, och gissa vad?! På det provet låg han på under 20!!! Alltså helt normalt värde! Vi har fått intyg för vårdbidrag och det ska sökas, måste bara få intyg på allas laktosintolerans... Det är alltså 3 gånger så dyrt att vara glutenintolerant (Celiaki) och dubbelt så dyrt att vara laktosintolerant.

Ville bara visa...

Ytterligare ett snabbinlägg....

I slutet på mars fick jag hem den här underbara nyckelringen från Solvinden, i och för sig har jag köpt den via Tradera men jag handlar från henne även utanför Tradera... Hon har underbara produkter och även lite ovanliga saker....

So true, so true....

*gräva gräva*

Med dagar fyllda av kräksjuka och nu gräva ner dränering runt huset så hinner jag inte skriva så mycket, men jag återkommer när regnet kommer ;)

I alla fall.... jag fick en länk på Facebook och filmsnutten var bara såååå träffande och helt med verkligheten överensstämmande! Faktiskt såg jag både en och flera saker som jag har sagt själv några gånger ;) Här är filmen, lyssna och njut =)

Jag gjorde även en test på vem jag är i saltkråkan, jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller en förolämpning ;)