31 okt 2009

Halloween och att falla fritt...

Idag hämtade maken vår nya anka... De andra ankorna försvann för ett par veckor sedan - spårlöst och sedan dess har vår ankhane varit väldigt ensam.
Men idag fick han sällskap igen! Lilla Gertrud (tydligen) är född i sommar och bara en liten flicka fortfarande. Det bekom inte "Plattfot" särskilt, han gjorde det som ankhanar har i huvudet ganska omgående ;)
Så nu hoppas vi på att han inte ser så ensam och ledsen ut i fortsättningen =)
Idag var det ju dessutom halloween, inte nåt som varesig maken eller jag firar så sett, men för ungarnas skull hittar vi på lite kul. Dagens "kul" bestod i att koka pasta i roliga färger :)

I måndags fick jag också veta hur det är att få ett psykiskt bryt... många tankar cirkulerar i huvudet på mig och helt plötsligt kändes det som att något "invaderade" mig och allt blod försvann från händer, fötter, ben och armar... Helt plötsligt kändes det som att jag kunde lika gärna ta och avsluta livet nu och föll handlöst ner i depressionens svarta hål...
Dock lyckades jag nog genomföra resten av dagen utan att någon märkte det, jag kom iväg till kompisen som gjorde sitt för att hjälpa mig - tror däremot att han gjorde det omedvetet ;) Jag kom även iväg till Tre-butiken och fick med mig en ny mobil hem...
Väl hemma fick jag tag på min personliga själavårdare (min bästa vän) och efter ett långt samtal med honom om hur jag skulle skydda upp mig och arbeta med negativa tankebanor osv så har jag repat mig... och jag har repat mig riktigt jäkla bra! *stolt* däremot fick jag ett litet återfall nu ikväll, som jag har fått ta tag i.. men vad sjutton, Alla Helgons Dag och Halloween på samma dag och så fullmåne inom 48 timmar från det... det är ju fullt party för våra mindre vänligt sinnade "väsenvänner"....
Jag jobbar vidare med mig själv... börjar bli van nu.... :)

23 okt 2009

"Du måste komma hem"

Idag var det Teskedspappans tur att vara hemma hela dagen med barnen. Jag tog mina företagsekonomiböcker och åkte in till jobbet och satte mig och pluggade, tryckte in lurarna i öronen och lyssnade på RixFm samtidigt...
Det blev lunch, med en kort rask promenad på 1900 steg ungefär och sedan in igen med näsan i böckerna...

Några minuter senare ringer det... Det är Teskedspappan... "du måste nog komma hem"... Vips far både det ena och andra genom huvudet men han fortsätter snart att det var inte så farligt men Totte har trillat och måste nog sy...
Jag går in till chefen och säger att jag måste nog åka hem, vad som har hänt och att jag läser in de 2 timmarna som var kvar i helgen.

När jag kommer hem och får se det hela så inser jag att min fantasi har varit livligare än verkligheten och det var inte så farligt. De åker upp till vårdcentralen, där de limmar såret (dessutom limmade sköterskan fast fingrarna i såret). Dock har det hela spruckit innan de ens kom hem....
Jag och Ian kastar oss in i bilen och far till apoteket och köper stripes för att tejpa det hela istället.

Det som har hänt är att Totte och Alfred hade sprungit upp för trappan och så hade Totte antagligen krockat med Alfred. Totte rasade ner för 3/4 av trappan och drar i fallet med sig en stor prydnadskossa och några metallyktor. Något av det han drog med sig har snittat upp ett par centimeter vid örat. Det var ganska djupt men såg fint ut så det kommer nog läka bra hoppas vi...
Däremot såg jag nu på kvällen när jag fotade det att det har glidit isär lite...

22 okt 2009

Var är våra ankor?

Igår fick jag ett samtal på jobbet, maken undrade om jag kollade ankorna innan jag åkte till jobbet... när han frågade så kan jag inte minnas att jag hörde dem... de brukar vanligtvis föra ett herrans oljud när man kommer ut för de är konstant på randen till svält... Men det hade varit tyst....
Det visade sig att det låg en död bebis kvar i hagen och resten var borta! Med hål i stängslet och tecken på att "nåt" hade grävt vid staketet. Våra slutsatser är att;
  1. Det har kommit in en mink eller räv i hagen och skrämt ihjäl en och de andra har flytt över staketet.
  2. Det har kommit in en mink eller räv i hagen och skrämt/bitit ihjäl en anka och dragit iväg på resten...
Den enda ankan som klarat sig är den som gick lös på grund av att han bråkade med den andre hanen, som vi fick avliva för någon vecka sedan pga ålder. Vi skulle ha satt in honom till de andra men det har inte blivit av och det var antagligen det som räddade livet på honom. Nu är han dock väldigt ensam så vi har påbörjat en jakt på en hona till honom.
Våra problem med vinterförvaringen av dem löste sig effektivt, men vi sörjer våra vackra svarta myskor....

19 okt 2009

Min lille Totte....

Ibland blir jag fascinerad över hans språkbruk... men om både mamma och pappa är lite smått ordsamlare så är det kanske inte så konstigt.
Totte: Pappa, vet du vad du sysslar med?
Pappa: Hur så då?
Totte: För ibland kan man ju undra...
Ian: Totte, får jag spela?
Totte: Jag ska begrunda detta...
Alltså inte "jag ska tänka på det" utan just begrunda...
Totte spelar och behöver lite hjälp:
Totte: Pappa, jag behöver lite förstärkning här...
Jag hade förstått om han hade sagt att han behöver hjälp, men just förstärkning...

18 okt 2009

Fick svar!

Jodå, Lasse Anrell svarade på mitt email, fick tips om vart jag skulle vända mig för att få veta mer om de pelargoner jag har... *tack*
Idag blev Alfred anfallen av en mönstersax (trots att mamma övervakade hanteringen) och det blev två smååå jack i handen, men plåster skulle han ha! Han kunde bara säga nej mellan hulkningarna, när jag frågade vilket plåster han skulle ha... till slut hade vi gått igenom alla och jag hällde ut plåsterna på bordet (vi har ansenlig samling plåster) och så fick han välja ett själv... Han har nog blivit lite Hello Kitty-skadad av Ian....

Vid mellanmålet kom grannen längst ner på gatan, med son bonus och frågade om Totte ville gå med honom hem... Totte kastade i sig mellanmålet och så snabb har jag nog aldrig sett honom med ytterkläderna!

Lagom till när jag skulle hämta Totte till middagen hade Alfred somnat på soffan och jag ville inte lämna honom ensam (det tar 3 min till grannen) så Totte fick gå hem själv och det var en mäkta stolt kille som kom hem! Dessutom fick han ringa själv och säga att han hade kommit fram....

16 okt 2009

Min första vecka....

Nu har jag då avverkat första veckan på min nya utbildning, eller ja, vecka 1 av 2 prova-på-veckor är klar... sedan ska jag meddela om det verkar vara nåt för mig eller inte..
Som det känns nu så kommer jag fortsätta, roligt folk, bra tider, exemplarisk utbildning och framför allt så känns det som att jag har hittat rätt... Trodde väl aldrig jag skulle vara en "tråkig" ekonom ;)
Dessutom så är det underbar utsikt från kontoret!!! Idag såg vi knappt nåt för det snöade hela förmiddagen...

Det blir bra för ungarna också med tanke på att maken är lokförare och det för tillfället är mest kvälls-/nattarbete för honom, så den här veckan har de varit 17½ timme på dagis, nästa vecka blir det 19h på hela veckan. Idag har de inte varit på dagis alls, igår var de där 1½ timme :)

Däremot så har jag inte sett Teskedspappan mer än en sovande hög jämte mig i sängen på morgonen när jag gått upp... Jag så honom vaken i måndags och så ett par minuter idag när vi lämnade över barnen... De har varit hemma med honom idag och när jag slutade 15 idag så hade vi överlämning utanför hans jobb och jag tog dem och åkte och veckohandlade :) Det gick rätt bra med alla 3, jag är van och listig nog att ge dem mat innan handlingen, så de var lite dästa och lugna ;)

10 okt 2009

Lekplatsen

Märks det att jag har haft lite tråkigt idag
Och så ett par filmer från dagen.....
Här är Alfreds tokerier! Ja ja, de andra två också...
Lite mörkt men det är inte ljusare än så på kvällarna

En vanlig frukost


Så här bor då vi ;)

Livräddarvecka

Den här veckan var det då livräddarvecka på simskolan. Det blir ju inte så mycket tid i vattnet när de är i stora bassängen men ungarna älskar det!! Är ju lite läskigt när man inte når botten...

Ungarna skötte sig utmärkt idag, Ian fastnar i sin egen lilla värld så fort det händer saker omkring honom, man får knuffa till honom för att få kontakt och har man inte ögonkontakt så uppmärksammar har inte att man pratar med honom. Det var iofs ännu värre innan han fick rören i öronen, men just det beteendet ligger kvar. Han tittar på allting annat och funderar antagligen ganska invecklat vad de gör, känns som att han börjar bli liiite stor för att ha med in i damernas omklädningsrum.

Nu ska vi försöka få in Ian på simskolan också, blir en häftig utgift varje termin, bävar för avgiften när Alfred ska börja också... Men det är en viktig sak så det får de hålla på med, kan ju inte strunta i att lära ungarna simma bara för att det kostar över 2000 kr/termin för att ha dem där.... alla tre alltså...

9 okt 2009

Totte lär sig cykla!

Jag tror jag har dagens lyckligaste 5-åring!

Igår en ny cykel, som han cyklade på till öppna förskolan och tillbaka. När vi kom hem tog vi av stödhjulen och någon timma senare var det faktum att några stödhjul behövs inte!
 
*Stolt mamma*

8 okt 2009

Hello Kitty tårta

Ians födelsedagstårta den 4/10

Ahhh så skönt!

Jag har sedan förra sommaren dragits med magsmärtor efter en väldigt stressad tid, jag mådde piss helt enkelt, större delarna av 2008 är bara dystra för mig...

I alla fall, jag gick tidigare i höst på Nexium som drog ner magsyra-produktionen och som samtidigt dumpade mitt psyke totalt. Jag blev trött, likgiltig, såg allt i svart, totalt håglös och hade jag gått de 4-6 veckor på medicinen som jag skulle så hade jag nog tagit livet av mig.

Det har tagit mig ungefär 2 veckor att komma tillbaka och först nu börjar jag må bra igen... Magen mår bättre och med kontrollerat kaffeintag i små koppar så har magsyran hållits på en nivå där samarin räcker för att lugna, medan jag drog i mig både Inside och Omeprazol Rathiofarm förut.


Däremot har smärtorna hängt kvar, samt en svullnadskänsla där det har gjort ont. Nu har dock det problemet blivit mindre under den senaste veckan, vet du varför? Jag har ätit ingefära!

Ingefära är en gammal läkeört för matsmältningsproblem och t ex mot åksjuka. När jag blev gravid med min minste grabb så tuggade jag ingefära, starkt och inte direkt gott men det lugnade mitt illamående. Det absolut bästa var ingefärakolor som inköptes i stades lokala Asian-shop ;)

Min frukost har bestått av 2 msk keso, 1½ dl (ungefär) naturell yoghurt, 1 msk psylliumfrö och ca 2 tsk mald ingefära. Inte världens absolut godaste men det går ner utan problem och magen känns mycket bättre! Plus att jag inte har några som helst problem med psyket!

7 okt 2009

Hejda mig nu....

Jag satt här förut och tänkte att det var längesedan jag retade upp mig på nåt, och vips så skrivet en sk människa på Familjeliv följande:

(Jag ber om ursäkt för att bilderna har försvunnit, de försvann i min adressflytt, men allting handlar om att föräldrar är för lata för att vänja av sina barn med blöjor tidigt. Är man 2 år ska man inte ha blöja längre typ...)

Oj oj vad jag gick igång! Jag har lugnat mig lite nu som tur är, så nu kanske jag kan få nåt konstruktivt ur mig än när bara reptilhjärnan stod och tuggade fradga...

När Totte var ca 2 år började vi potträna honom, efter månader med tvättberg så gav vi upp och satte på honom blöjan och lät honom själv bestämma när han var färdig. Förvisso med små avkänningar för att se om han klarade det. Totte var således 3 år 10 mån den där dagen när han kom och sa att han ville gå och kissa och sedan tog det inte många dagar innan han var helt torr, både dag och natt! Sedan dess har det hänt kanske 3-4 olyckor och då har det varit för att han har lekt och glömt av sig...

Ian var 3 år 2 mån när jag började med honom. Nu 10 mån senare har han fortfarande lite problem att komma ihåg att han ska kissa och ibland är det jobbigt för honom på nätterna... Det tog säkert 2 mån innan jag vågade lämna hemmet utan extrakläder med mig. Ian behövde alltså en hel del pushande för att våga släppa blöjan... men ändå är jag en lat förälder!

Alltså, om man byter på ungarna så luktar de inte (det vet väl alla?) och om förskolepersonalen låter ungarna gå i sina kissiga/bajsiga blöjor så förstår jag inte människans val att låta sitt barn gå kvar på den förskolan! En bra förälder hade tagit vara på sitt barns bästa och bytt förskola (nu tror jag inte det är så utan människan överdriver).

Visst, teoretiskt är allting möjligt, och teoretiskt är det möjligt att lära barnen bli blöjfria redan vid 18 mån ålder. Praktiskt vet de flesta att så inte är fallet, att alla barn är olika och att vissa är tidiga på att kontrollera sig medan andra har noll koll långt upp i åldern (extern länk i ämnet). Jag ser faktiskt inte nyttan av att skuldbelägga och stressa ett barn - som inte är mogen för det - med en sådan åtgärd!

Självklart ska man kolla emellanåt om barnet börjar visa tecken på att ha kontroll över sina kroppsfunktioner men jag anser att barn ska -inte- stressas, pushas lite, lockas kanske, men allt ska ske på -barnets- villkor!

Att överhuvudtaget tvinga en 18 mån till -kanske- saker den inte är mogen för, övergår mitt förstånd... framför allt alla föräldrar som nu tror att deras 18 mån gamla barn har nåt fel för att det inte är blöjfritt! Allt för många föräldrar saknar tillit till sin förmåga som föräldrar och lyssnar alldeles för mycket på människor med skadliga åsikter.
Nej, självklart är det inte trevligt att byta blöja på en 3-åring, men ärligt talat, jag tycker inte det är särkilt trevligt att byta blöja - punkt slut! Oavsett ålder.... Så jag kanske skulle ha tvingat ungarna att bli blöjfria redan vid förlossningen *funderar* Ja, jag är cynisk.... Däremot är det min förbannade skyldighet att byta blöjan, oavsett ålder på ungarna! OCH att se till mina barns bästa! Att stressa och skuldbelägga ett barn i onödan, anser inte jag vara bra "parenting".
För att klargöra en sak, mina barn (kan bara uttala mig om dem) går inte runt med kiss och bajs, vi byter faktiskt när det behövs.


Jaha! Så det var DÄRFÖR Totte kunde kissa/bajsa på sig och sedan gå med det utan att genera sig... *duh* och nu snackar vi inte en gång... 100 gånger kanske...
Som sagt, alla barn är olika och utvecklas i olika takt, vi som har nåt innanför pannbenet vet det..... Rent krasst skulle det alltså räcka med att få lite skit i blöjan för att barnet ska fatta att toaletten är ett bättre alternativ, om man ska gå på vad människan skriver.... *himlar med ögonen*


Nej, lilla gumman, du har erfarenhet av DINA barn och DINA småsyskon... De är inte mallen för sveriges rikes befolkning. För om jag - lika trångsynt - skulle börja uttala mig så skulle jag lätt kunna säga att 1-åringar ska gå på tå, för det gjorde mina! 9 mån gamla barn SKA gå.. för det gjorde mina... ALLA barn får sina första tänder vid 13 mån ålder... för det fick mina...
Nä, jag vet att alla är olika och utvecklas i olika takt. Man kan skriva att "mina barn och syskon var blöjfria vid 2 års ålder" men man kan fan inte förutsätta att ALLA barn är det och OM de inte är det så är det lata föräldrar! *skakar på huvudet åt trångsinthet*
Människan mal på om blöjberg hit och barnens miljö dit... men inte någonstans framgår det att människan använder tygblöjor... och där erkänner jag, DÄR är jag lat, och använder engångsblöjor, men tygblöjor är bra och jag beundrar dem som använder dem!

Ahhhhh....

GUD så skönt att få ur sig....

Jag anser mig inte vara en fördomslös människa - onej, jag ÄR bara människa.... men att bli påhoppad och bli kallad lat av en fördomsfull människa som inte har någon som helst jävla insikt om vad vi har eller inte har gjort, där går min gräns...

Åt sådana inskränkta människor har jag bara en sak att säga: Kiss my white hairy ass! Och läs på om ämnet innan du försöker starta en diskussion!

6 okt 2009

Gympadags!

Äntligen fattade Teskedspappan vad lilla jag ;) går igenom varje tisdag... Inte nog med att det är maxad stress att hämta barnen och fixa middag på 1½ timma, dessutom ska allting med till idrottshallen (tre glömska barn kräver en mamma med stenkoll).
Idag var det lite lättare men blev ändå stressat på slutet. Teskedspappan hämtade barnen på dagis, jag fixade färdigt mina order i shoppen och så fixade jag pannkakssmet. Eftersom jag gör på glutenfri jyttemjöl så ska den stå och svälla i 15 min, men alla pannkakorna + min GI-middag var färdig vid tretiden.

En kopp kaffe hann vi med också men sedan blev det superstress! När vi kom till idrottshallen var klockan redan flera minuter över 16 och då finns det aldrig några i omklädningsrummen och alla dörrar är så klart låsta. Värdelöst system. Vi lyckades komma in och var inne i hallen vid 16.10.
Nu var det då full rulle, Affe är alltid lite trögstartad då han är trött efter en dag på dagis och ingen middagsvila. Dock brukar han komma igång lagom tills det är dags att plocka fram alla redskapen, däremot fick jag en ordentlig uppvärmning när jag hoppade och studsade med Alfred i famnen!
Ian gick och tittade på alla andra som vanligt och Totte hängde med alla andra. Vi plockade fram en massa redskap och så var det dags att klättra, slå kullerbytta, studsa, klänga i rep, hoppa och balansera...

En övning var att man skulle ta en liten rispåse och klättra så högt man vågade i ribbstolen och så "posta" rispåsen (som då var ett brev) i brevlådan = mellan ribborna i ribbstolen. Alfred gick ett steg längre och antingen staplade alla rispåsar på varandra eller helt sonika tog alla rispåsar och drog som en avlöning! Jag tror jag sprang efter honom 3-4 ggr och Teskedspappan säkert lika många gånger.
Roligaste leken på familjegympan är nog popcorn! Man lägger alla ungarna på studsmattan och saltar dem (kittlar) och så "lägger man på locket" och så sätter man på värmen och poppar (alla barnen sparkar i mattan så det låter) och sedan "lyfter man på locket" och alla popcornen rymmer! Sedan är det bara att jaga ungar och bära tillbaka dem till mattan =) knappt jobbigt alls när man har 3 st och allihop smiter när man väl har lagt dem på mattan...
Men gympan är bra för ungarna! Alfred som är överutvecklad i motoriken hänger med bättre än många 4-5 åringar och får positiva utmaningar. Ian är ju den klumpedump han är och Totte är en pipis, så det är nyttig träning för dem alla tre (och mamma och pappa)...
Fast bäst av allt var Teskedspappans kommentar i omklädningsrummet efteråt "jag förstår varför du är slut efter att vara här med dem ensam"....

Imorgon tänkte jag jogga för första gången på mycket länge! Jag hade lite tillfälle i somras att göra det och när jag väl fick tillfälle så blev jag sjuk, men nu känner jag mig bra igen!

Ian 4 år

Grattis min lille filosof!!!
Ian 4 år
6 okt - kl 10.44

Ian älskar Hello Kitty

4 okt 2009

Ians 4-årskalas

Idag har större delen av närmaste familjen varit här, morfar med fru, mormor, morbror med familj och div faddrar...
Ian fick blandad kompott av "killeksaker" och Hello Kitty saker, det var en kran till tågbanan, lastbil, pennor, brandkårshelikopter, Hello Kitty studsboll, -badlakan, -ryggsäck och -målarböcker... just det HK-bokmärken också.... Har jag glömt nåt nu åberopar jag att jag inte var med på paketuppackningen :)

Jag har ju hållit på med tårtan nu i snart 2 dagar - allt för att få det som Ian ville ha det - och tårtan blev jag jag trodde, tjock, söt och stabbig....
Tjock för att jag skulle haft halv sats när jag gjorde sockerkaksbottnarna.
Söt för att det var punchpralinfyllning, hallonmousse och nästan 1 kg sockerpasta på.
Stabbig för att den var glutenfri, men ändå luftig för att vara glutenfri... hoppas ni hänger med...


Alla fikade och var nöjda, det kändes som det var folk överallt i vårt lilla hus. Jag fick tillfälle att hålla nya tillskottet i släkten - Lillkusinen, en dryg månad gammal och ursöt!!!!

Fick även en ensam stund med kompisen/Alfreds Gudmor, som man inte ser alltför ofta, hon har inte världens mest optimala arbetstider - hon är tidningsbud ;) Men det var jätteskönt att se henne....

Nu är alla toktrötta och Ian är nog helt nöjd tror jag ;) Jag hoppas att hans födelsedagspresenter hinner komma imorgon, så han kan få paketöppning på sängen på tisdag, som är hans egentliga födelsedag....