





Ibland undrar jag hur mycket jag orkar....
Hannes är inne i nåt stim igen och sover knappt. Två nätter på raken har jag fått sömnen spolierad å det grövsta, inatt räknar vi in 1-2 timmar och det är inte ens sammanhängande....
Hannes mage är skit! *ett trött haha* Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, ställer tanden som bröt igenom igår till det så vi byter bajsblöjor 7-10 ggr om dagen/natten, eller är det en reaktion på gröten han har börjat äta? Min största oro är ju att det är pga gluten i gröten. Han har ju kräkts omotiverat några gånger efter att ha ätit mariekex, men det är inte konsekvent... Vällingen han äter är ju havrevälling och innehåller förvisso gluten men inte några större mängder.
Han kräks inte utan det är bara racer-bajs...
Nåja, allt blir solklart och tydligt i framtiden, bara ge sig till tåls... det är ju inte direkt någon större fara ifall det är gluten, det kan vi och vi kan tecknen och fångar upp det i tid precis som på Ian.
Förhoppningsvis klarar jag den här dagen utan större trötthetsutbrott och så blir det en tidigt kväll med förhoppningsvis 9-10 timmars sömn.... gärna sammanhängande tack!
Idag var det även start på familjeverkstan på Öppna Förskolan och fast det bara är 2½ månad sedan jag gick sista tillfället på förra omgången så måste jag säga att det trots allt är väldigt nyttigt att tänka till.... Jag har dagar när min ilskkontroll är maximal och dagar när den är väldigt icke-existerande. Över lag måste jag säga att jag har kommit långt, men jag kan nå längre!
Nu på eftermiddagen har jag varit på utvecklingssamtal för Alfred. I vanlig ordning är det inget att prata om när det gäller Affe eftersom han fungerar väl i gruppen och ligger långt fram i utvecklingen. Är det problem med Affe så är det väl i så fall hans impulsivitetskontroll och att man kanske behöver utmana honom intellektuellt emellanåt. Han ligger långt över sin åldersgrupp i många avseenden och man tenderar kanske till att sätta stämpeln "snart-4-år" istället för att se till hans förmåga...
Imorgon är det en stor dag för Ian! Han ska på första besöket i sin skola. Han ville åka med de andra 3 från förskolan och inte ha mig med *näh?!?!* men så har han ju Ludvig på plats redan... så det är nog bara bra att han får stå på egna ben....


Den här gången så hinns det nästan inte med att anteckna om Hannes framsteg, så min räddning blir Facebook!Nu i april har det hänt massor med Hannes...
6 april började huvudet gå, han knäckte koden för hur man skakar på huvudet, tyvärr nåt han gör frekvent när han inte vill ha mer mat....
8 april började jag med up&go på honom, storleken är 6, vilken är samma som Alfred hade när han slutade med blöjor vid 2 år 7 mån ålder...
11 april började han använda pincettgreppet och peka med pekfingret utsträckt och resten av handen knuten, blir lite ET-varning på honom när han sticker pekfingret överallt....
Den 14 april kom papperna om hans dagisplats, så nu är den saken fixad, han ska förhoppningsvis börja skolns in runt den 15 augusti. Pga att jag har aktivitetsstöd så måste jag påanmäla mig senast den 11 augusti annars förlorar jag ersättningen... *skit*
Den 15 april satte han sig själv upp på golvet för första gången, nu 12 dagar senare så går det undan och han sätter sig upp även när han inte har vaknat ordentligt, vilket kan ske mitt i natten faktiskt *suck* däremot har han börjat sova längre på morgnarna igen *tackochlov*
Den 18 april började Hannes kräla, eller vad man ska kalla det, han sprattlar rätt friskt och använder väl energi för 2 m när han kommer en halvmeter... Nu så här 9 dagar senare så går det undan kan jag lova!
Dagen efter; den 19 april dök första tanden upp! Det är tidigt för att vara mina killar, eller ja, Ian fick två nere vid 8 mån ålder men de andra väntade tills efter året. Ludvig och Alfred har varit runt året när deras första tänder dök upp. Idag 27 april sprack andra tanden igenom....
22 april - YES!!!!!! Ungen äter gröt!!!!!!!! Innan har han bara kräkts så fort han får in gröten i munnen men nu går det bra att äta!!
På påskafton den 23 april kröp Hannes ungefär 4 steg, men han tycker det går fortare att åla så det är oftast ganska snabbt ner på magen och så iväg....


I söndags var Teskedspappan i Landeryd för att ställa i ordning inför det öppna huset på måndagen... Strax efter 15-tiden så hör jag en ljudlig bank i vardagsrumsbordet och Alfred som börjar gråta, då har han trillat från pallen som Ludvig inte ställt bort efter sig sedan han slutat spela...Vardagsrumsbordet kan låta ganska mycket av en liten smäll bara så jag reagerade inte på själva smällen, och inte heller på Alfreds gråt eftersom allt han gör resulterar i gråt så man nästan tror han har tappat ett ben eller nåt. Några minuter senare kommer Alfred ut till mig i köket och är ledsen och säger att han måste dricka = tydligaste tecknet på att han mår illa. Han hänger över toastolen några minuter men inget händer, han dricker lite vatten och går och sätter sig och kollar på tv.
Inom 5 min är han åter ute på toaletten och mår illa, då ringer jag och hetsar Teskedspappan lite och ringer även sjukvårdsupplysningen som säger till mig att åka till barnakuten.
Teskedspappan kommer hem och jag och Alfred åker in till akuten. Alfred är sig själv igen men säger då och då att han har ont i huvudet.
Klockan 16:13 tar vi nummerlapp och det är 2 st före oss. Det blir en lång väntan, får komma in kl 17:25 och får direkt veta att vi inte ska vara där - tack för det sjukvårdsupplysningen! De tar all data på Alfred och skickar ut oss i väntrummet igen, 17:40 sitter vi åter i stolen och väntar, de ska ringa ner till jourcentralen och fixa en tid till oss.
18:00 undrar jag vad som hänt och får till svar att de jobbar så fort de kan (jaha?), kl 18:15 får jag veta att vi har tid kl 19.00 på jourcentralen, 4 timmar efter att han slagit i huvudet!
Nåja, vi kom in redan 18:45 för att den som hade tiden innan inte var där och vi var klara till 19.00.... Diagnosen blev lindrig hjärnskakning och vila dagen efter (jo tjena!)
Så tack till sjukvårdsupplysningen som ödslade bort 2 timmar som kunde ha varit viktiga för en 3½-årings liv.....




Så härligt väder det har varit idag!!!!!! Jag började dagen med -0.4 kg på vågen! Sedan körde jag barn till dagis, Ian och Alfred vill inte ha påsklov.
Igår var jag uttråkad så jag nästan blev gråhårig (-are) och idag var det tvärtom!
Jag var nere hos Ludvigs söta gudmor och min underbara vän och fikade, vi försöker få till minst en fika varannan vecka... eller..... man kanske inte kan kalla det fika när vi pratade bort 4½ timma!
Idag visade vågen -0.1 kg *yes* maten idag har gått mycket bättre! Jag har ätit mycket mindre och har hållit mig hyfsat bättre till %-en. Ska bli intressant och se imorgon vad vågen står på.
Det enda jobbiga/tråkiga med alltihop är att väga vareviga lilla sak! Men uppenbarligen är det väldigt viktigt, i alla fall för mig, för att jag ska ligga rätt i maten. Är det väga som behövs... then be it!
Ingen promenad idag, siktar på promenad och trädgårdsarbete imorgon.


Klockan hade inte ens blivit 7.00 innan vi landade i vardagsrummet. Oftast gillar jag att gå upp tidigt för dagen blir så lång och jag får gjort så mycket, idag var inget undantag, förutom att jag var väldigt trött och det inte var roligt alls...
Nåja, jag har packat en order, fått en ny beställning och gjort färdigt en nyckelring och skickat iväg den. Nu ska jag bara avsluta ytterligare en beställning. Handarbetet håller mig sysselsatt. Idag hade jag tänkt röja i trädgården men blev minimalt inte alls inspirerad när jag såg vädret, får ta det en annan dag istället...
När ungarna hade somnat så drog jag iväg på en ny promenad, på 3 dagar har jag gått 10.4 km *stolt* men det känns i rumpan, på min slinga så stiger första kilometern ca 30 meter och jag tuffar värre än ett ånglok upp för backen, men det är så skönt att pressa sig tills man får metallsmak i munnen och det svider i halsen... sedan kommer man in i skogen och jag tar det lite lugnare en stund...
Det är helt underbart att koppla bort allt och lyssna på ljudboken jag har i mobilen....
Jag har idag åter kastat mig in i förhållandet med köksvågen och börjat väga all mat. Nu förstår jag varför jag inte går ner i vikt, jag får i mig dubbelt så mycket av allting som jag borde... så from imorgon blir det omräkning! och nystart.
Jag har haft ätardag på lördagar innan och det har varit väldigt minimalt med det den här helgen, jag tog 25-30 gram nachos till vår tacomiddag, tacokryddor i köttfärsen och Pinapple salsa... Sedan blev det en röd ferrari när jag delade upp ungarnas lördagsgodis. En lördag i månaden ska jag svulla, det är jag värd... godiset luktar ju sååååå gott!!!! Till nästa gång vi käkar tacos ska jag ha bakat lchf-knäcke och käka istället....
Nu börjar det bli tjatigt att stå still i vikt....
Längtar tills bokarna har slagit ut....





Däremot dör man en smula när andra tjejer äcklas.Jag läste en bra sak hos Lady Dahmer som förklarar hela fenomenet bra, jag bryr mig inte om kvinnor rakar sig eller inte, det är den stereotypa könsrollen att kvinnor ska vara lena och hårlösa för att vara en riktig kvinna som jag inte kan förlika mig med... Det är som kära Lady Dahmer skriver, det är kvinnor som bejakar sina kroppar som de är som är de riktiga kvinnorna!

Jag gick upp 6 kg under graviditeten trots 3 frukostar och trots att jag åt nästan hela tiden de första 4 mån. Jag var hungrig heeeeela tiden och om jag inte åt kolhydrater mådde jag illa. GI-maten fick mig att må illa av bara tanken...
Hannes kom till världen och jag drog ner på kolhydraterna när han var ca 6 mån. Jag gick ner 3 kg och stod sedan still... Nu har jag gått på lchf i 2 veckor och har inte kommit igång med viktnedgången och det enbart pga att jag fått i mig för lite fett och syndat på helgerna. Till slut insåg jag att jag syndade 3 dagar i veckan! Inte undra på att jag inte gick ner!
Igår var jag på stickcafé och då drack jag faktiskt en ChaiLatte. Det är väl ungefär vad jag
kommer unna mig fram tills påsk, då ska vi iväg till svärmor (?) och då får man lösa det så gott som möjligt.....
Historia: Jag gick upp 35 kg och lite till när jag träffade min första man och började med p-piller. Jag drog på mig en ätstörning, men inte vilken som helst utan den där som gör att man inte kan lämna något på tallriken, man äter tills det är slut överallt och om man ändå inte är nöjd så gör man mer mat nästa gång. Det slutade med att jag och min man klämde i oss mig en middag som lätt hade mättat 4 personer!
När vi skilde oss, träffade jag en träningsnarkoman
och jag började träna. Min inkomst blev minimal och jag hade knappt råd med mat, träna var det enda jag hade råd med... Det slutade med att jag lätt kunde jogga från sommarjobbet till Friskis& Svettis (fri sommarträning), träna där i 2 timmar, sedan träna Taido i 1-2 timmar för att avsluta med styrketräning ett tag innan jag joggade hem.... Resultatet blev 30 kg på 3 mån. Jag landade på 59 kg men såg anorektisk ut, jag hade storlek 36 i byxor och de satt löst.
Vi flyttade till Halmstad och jag tränade inte lika mycket längre och vikten gick uppåt.... jag har pendlat mellan 68-82 kg.
Efter barnen har jag, i motsats till många andra, gått upp när jag slutade amma. Jag gick raskt upp 5-7 kg direkt efte amningsstopp och det berodde inte på att jag åt lika mycket som när jag ammade, eftersom jag gick på GI, efter Alfred, och följde GIviktkolls menyer så anpassades de när jag tog bort amningen på menyerna....
Nu när jag började den här omgången, efter Hannes, så låg jag på 76.6 kg... Idag var jag på 73.1 kg men var för drygt 1 månad sedan nere på 72.1 kg, men så kom syndandet emellan.
Första delmålet är att komma ner i vikten jag hade när jag skrev in mig på MVC med Ludde, 71.1 kg.
Imorgon är det invägning, väger in varje fredag och mäter midjan på morgonen... Idag tänkte jag även ta en promenad när ungarna somnat....
Jag räknar kallt med att det inte blir lika enkelt den här gången som förra gången, då när jag gick ner 30 kg... det är då 18 år sedan och det där med vikten blir ju inte enklare bara för man passerat 40.


