31 aug 2011

Förslag på nytt ämne i skolan....

bögkunskap!

Följande scen utspelar sig vid matbordet:

Ian: Mamma, vet du vem jag ska gifta mig med när jag blir stor?
Jo jag vet men jag säger
Mamma: Nä, vem då?
Ian: Ebba
Nähä!
Alfred: Jag ska gifta mig med Hugo
Ludvig: men det går ju inte, Hugo är ju kille!
Mamma: Men det går ju visst!
Ludvig: VA!?
Mamma: Ja, gillar man killar och inte tjejer så får man ju gifta sig med en kille

Sedan var det inte mer med det liksom...

Idag var det ett par tjejer i 5-6 som mutat in Ian, "för han är så söt"... Den ungen kommer bli farligt för Oskarströms flickor/pojkar födda runt 2005....

Teskedsmamman tipsar...

Igår tänkte jag ta en tur till Landeryd med ungarna när de kom från skolan. Nu blev det inte riktigt så...

När jag körde förbi vägarbetet på Santagårdsvägen så svängde grävmaskinen ut helt plöstsligt och jag fick gira *BONK* så hade jag kört på kantstenen ordentligt. Jag tänkte att jag får väl gå ut och kolla för det måste ha blivit punka....

Men bilen gick och lät som den skulle så jag lät det bero, i ungefär 1 mil... Då började den helt plötsligt bröta och det var det bara att köra in till kanten och börja fundera. Ringde Teskedspappan som var i Landeryd 3 mil bort och han skulle komma så småningom. Då föll min blick på den lilla klisterlappen jag har i rutan med telefonnumret till Falck Assistans, "why not" tänkte jag och sa till Teskedspappan att "jag ringer dem"...

50 min senare kom bärgningsbilen och han satte igång att byta däck, visst kunde jag ha bytt det själv men jag är tveksam till om jag hade fått upp de muttrar som satt under bilen och som höll reservdäcket på plats, tom bärgarens muttermaskin hade problem. Sedan betalar vi ju en prenumeration varje år för sådant här och så regnade det också....

Däcket blev bytt, Teskedspappan var 5 min bort när det var klart och barnen hade suttit de 70 min utan att gnälla, vilken tur att vi har hela lagret av sagoskivor i bilen ;) Jag hade Camilla Läckbergs "Fyrvaktaren" i mobilen så ingen var direkt hysteriskt uttråkad, Hannes sov...

När vi hade varit inne i Torup och beställt nytt däck (det var för stort hål för att lagas) så åkte vi hem, käkade middag på Bettans och sedan åkte vi hem.... Utan att ha varit i Landeryd...

Jag kan varmt rekommendera att skaffa försäkring hos Falck Assistans! Den kostar runt 500 spänn om året men hamnar man någonstans med trasig bil så är det bara att ringa, jag tror tom det ingår hyrbil om bilen hamnar på verkstad.




Den här boken är nog en av de bättre som Camilla Läckberg har skrivit (som jag har läst så här långt), en riktigt gripande bok.
Jag brukar sällan bli berörd av böcker så att tårarna rinner men den här var verkligen jobbig att läsa höra emellanåt.

Dock väldigt läs-/hörvärd




30 aug 2011

Min man... Han som kör ånglok....

Idag blev det klart! Efter en lång vinters ånglokslära, ångloksprov, bortglömd under sommaren och så tog han tag i det igen och så uppkörning idag...


Numera examinerad ångloksförare

Aug 2010, Fotograf: Magdalena Svartlok



Ians fantastiska öga, fotat idag

Idol 2018?


Eller tror ni han har en framtid inom musiken?

29 aug 2011

Vikten av att ange källreferenser och att vara källkritisk.

Jag har bara idag sett 3 personer referera till Pär Ström som en jämställdhetsförespråkare och en man som vet vad det handlar om... Eller ja, två uttryckte sig så här (bl a i ett sms och mess på FB) och en gjorde bara en länkning, om det var menat till mig eller inte vet jag inte men det kom jäkligt lägligt efter en meningsskiljaktighet i ämnet. Eftersom det trots allt är människor jag umgås med vill inte jag namnge dem, men bara för att de tycker som de gör betyder det inte att jag tycker sämre om dem för det. Åsikt är trots allt en sak och vänskap en annan.

Personligen tycker jag ingenting om Pär Ström, vad de som är feminister, tycker är ganska tydligt. De som är antifeminister hyllar honom och så kastar de skit på varandra.
Det enda jag vet om människan efter att ha läst saker och ting är att jag tycker att källhänvisning inte är hans starka sida. Alla kan få till det med otydliga källhänvisningar och svammel. Men en faktagranskning är inte nåt som hans arbete klarar av- min åsikt (as usual). Att kalla en blogg för genusnytt (eller för den sakens skull skriva böcker) och sedan inte ha fakta som tål granskning är lika "smart" som många bloggar åt "andra hållet" som är minst lika otydliga i sina "så-är-det-fakta". Att det tydligen är fler som tycker samma sak som jag, betyder det att jag måste vara antingen feminist eller PS-motståndare?

Jag må inte ha betyg på en fin utbilning osv, men allt det jag har pluggat har hela tiden källhänvisning och framför allt källkritik varit en grundläggande del i utbildningen. Att plugga institutionsteknik utan att ha källkritiskt tänkande och bevis för slutsatser hade inte fallit i god jord hos GBG's universitet som var arbetsgivaren vid tillfället. Jag hade fått sparken helt enkelt. Att då en människa kan skriva böcker, utan att någon verkar källkritisk, gör mig bara en smula häpen.

Tydligen har det börjas göra källuppföljningar från de påstådda källor i PS böcker, det är den "sk" motståndarsidan som börjat göra detta, men samtidigt ingenting jag har rotat djupare i. Efter att ha läst en av böckerna så stämplade jag PS som en tråkig jävel helt enkelt. Han intresserar inte mig och i min värld gör han ingenting för att främja den "sociala" utvecklingen mellan könsrollerna i samhället. Däremot ska jag väl samtidigt säga att feministiska böcker tråkar ut mig lika bra.

Alla har rätt till en åsikt, men jag kan inte sympatisera med de som inte kan hålla sig till fakta, eller redovisa källorna för sina fakta-påståenden, oavsett vilka ämnen det gäller. Jag blev senast förra veckan indragen att tillhöra en grupp som uttrycker sig nedvärderande om andra människor, ni vet de där som inte kan föra en diskussion på ett sakligt plan utan att gå till personligt angrepp. Att ha en bedrövlig ton och argumentation. Att "angripa fienden" med hårda ord, kränkningar och personliga påhopp och vips är jag en av "de" (feministerna då tydligen) och belagd med både intolerans och oförstående för andra människors åsikter.

Vilket gjorde mig helt ställd, jag försöker verkligen hålla mig sakligt och bara spegla vad jag tycker (och inte någonstans skriver jag att min åsikt är den enda rätta sanningen, bara att det är så jag tycker) om jag lägger mig i diskussioner, vilket är ytterst sällan som jag gör. Jag kan kommentera t ex blogginlägg men jag läser sällan kommentarer eftersom det förekommer mer än lovligt ofta, att människor inte kan hålla sig till saken, måste kommentera hur jävla dum i huvudet den och den är, det har tom förekommit mordhot och kommentarer om att "någons barn borde få en kula i huvudet". Det står jag verkligen inte bakom!

Att tycka att någon har ett korkat beteende eller en korkad åsikt eller dåliga ursäkter (t ex i bilstolsinläggen) är inte att kalla någon korkad eller dum i huvudet. Alla har inte åsikter eller beteenden som tilltalar alla men bara för det betyder det inte att man behöver tycka att någon är dum i huvudet. Jag kan t ex inte tycka att föräldrar, som utsätter sina barn för höga skaderisker, genom att vända dem framåt i bilen för tidigt, uppför sig genialt och beror det på okunskap så må det vara hänt, men samtidigt så anser jag att man får läsa på lite, det är snabbt gjort på t ex NTF.se eller bara genom att googla lite. Kan man skriva på Familjeliv.se eller slänga käft i kommentarsfältet här på Teskedsmamma, så kan man googla.
Slutledning; bara för att man har en korkad åsikt betyder det inte att man ÄR korkad (tycker jag).

Under de 8 år jag har varit involverad i olika diskussioner på Familjeliv.se har jag aldrig blivit avstängd för att ha fört en diskussion på "fel sätt" och de är snabba på att stänga av folk som har uttryckt sig olämpligt. Där har det verkligen varit hetsiga diskussioner! Vilket gör påståendet att jag tillhör "de" som inte kan föra en diskussion sakligt, än mer förvånande för mig.

Varför skriver jag detta?
För att poängtera att trots vad jag blev anklagad för (i ett "anonymt" mail från hotmail, där det inte finns avsändare) är att jag INTE är feminist, jag sympatiserar med en del saker, men minst lika mycket som jag inte sympatiserar med. Således behöver man inte kalla mig feministfitta - faktiskt. Ska kanske tillägga att jag svarade utan att kontra påhoppet - faktiskt.

Mitt genustänk har funnits i mig sedan jag föddes, det är ingenting jag har förvärvat eller läst mig till. Det är först under 2011 som jag faktiskt har satt mig in i lite vad genus är. Således behöver man inte heller säga att "eftersom jag är en genusslyna, gör mina barn till transor och bögar som förpestar samhället" - faktiskt.

Någonstans är jag så intelligent att jag faktiskt förstår att transa och bög är ingenting man kan göra någon till, det är egenskaper man föds med.

För att inte tala om att jag är en "jävla rödstrumpa som borde ha ett kok stryk" (jag funderade ett tag på om det var Hans Scheike som messat) bara för att jag letar alternativt sätt att tvätta håret (pga seborré, alltså sjukdom) och använder alternativ till deo (pga eksem, alltså sjukdom) eller för den sakens skull inte rakar mina ben och oftast inte, under armarna (pga ovan nämnda seborré, eksem och lathet). Visst, det finns medicin för nämnda åkommor, fast lathet finns kanske inte så mycket behandling mot, men vet ni hur mycket skit det är i de sakerna? När man är läkemedelskänslig är det inte så kul att smörja in sig med krämer som man känner av i hela kroppen. Då söker man alternativa vägar och det innebär inte att man är rödstrumpa - jävla trams!

Eller, som det jag skrev ovan, bara för att jag på ett ställe sympatiserade med feminismen och uttryckte min åsikt om det, betyder inte att jag är en av "de" eller tillhör de som måste hoppa på andra och inte kan uttrycka min åsikt på ett accepterat sätt, att jag är cynisk och sarkastisk är inte att göra personliga påhopp.

Var var vi någonstans innan jag spårade ur.... Jo....

Jag förstår nu vad vissa bloggare skriver om när de gör inlägg om vad läsare tillskriver dem, jag har själv blivit tillskriven saker, från vänner dessutom, vilket jag inte står bakom och som jag faktiskt trodde att vännerna kände mig bättre än så.

Vännerna får gärna tycka Pär Ström är antifeminismens gåva från Gud, jag skiter liksom i vilket, jag finner inte människan trovärdig utan grund för sina påståenden.
I alla fall den ena vännen skickade ett mess på Facebook och tyckte att jag skulle hålla tyst om mitt feministdravel och läsa PS blogg, och jag fick bara "lögnare" till svar när jag skrev att jag har gjort det och återigen, jag kan inte stå bakom åsikter som baseras på påståenden som jag inte tycker kan styrkas helt.

Ja, jag har dissat feministiska påståenden också, där faktagrunden inte kan styrkas. Nu är det jag som saknar källhänvisning ;) men jag KAN verkligen inte hitta artikeln igen som jag tänker på, så jag hade kunnat visa... Bokmärket jag hade sparat funkade inte längre så jag vet inte om artikeln är borttagen eller bara flyttad.

Jag kan bara dra parallellerna till LCHF kontra LCHFmotståndarna. Där läkare har "bevis" för att lchf är bluff och båg och andra läkare har "bevis" för motsatsen. När man ser vem som har beställt undersökningen så får man bilda sig en egen åsikt om det är saklig eller vinklad åsikt bakom. Jag vet bara att jag mår bra av lchf och ska gå och ta prover som jag är övertygad om kommer påstå samma sak, bara för sakens skull.

Sedan ska man vara jäkligt källkritisk till var saker och ting skrivs, står det på Aftonbladet kanske man inte ska ta saker och ting så allvarligt (jodå, jag vet att jag länkar dit emellanåt och bloggar om saker och ting, hur man får upp besöksstatistiken kallas det också). Står sakerna på läkarforumssida (saknar bättre ord) eller livsmedelsverkets sida? Inte ens då kan man vara säker på vad avsändaren på undersökningens har för syfte. Hur lång tid undersökningen grundar sig på är också en väldigt avgörande sak, samt hur många undersökningen omfattar.

Så till de 5 st vänner som kan känna sig utpekade i inlägget, jag tycker om er lika mycket för det, fast vi inte har samma åsikter, men vi ska kanske inte diskutera det utanför verkligheten eftersom det är lätt för missförstånd. För vänskap är trots allt värt minst lika mycket som rätten till en åsikt.

Och ja, känner jag mig orättvist behandlad så blir jag upprörd.

Ja, tillskrivs jag egenskaper jag inte känns vid, så blir jag upprörd.

Ja, hör jag skitsnack bakom ryggen så blir jag upprörd.

Ja, jag anser att jag har lika rätt till åsikt som alla andra och jag tänker inte hålla käften

Faktiskt....

27 aug 2011

Lokstallet så här veckan innan...

Som vanligt är det en del inblandat av barn och djur i mina lokstallsbilder ;)

26 aug 2011

Att shoppa när det är röda lappar är ju himmelrike!

Idag har det varit förbaskat körigt.

Upp på morgonen och köra Ludde och Ian till skolan, tillbaka för att gå på öppna förskolan. Vid 12 när det var slut körde jag hem Alfred och Hannes till Teskedspappan och kastade mig iväg till skolan igen för att hämta skolbarnen...

In till Halmstad för att jaga skor och regnställ till Ludde. På skopunkten få fick vi;
  • 3 par skor till mig (de på bilden, 1 par gummistövlar, 1 par conversewannabies)
  • 2 par gympadojjor till Ian,
  • 1 par gympadojjor till Ludde,
  • 1 par gympadojjor till Alfred.
och alltihop för 620 kr! Det var rea på alla skor utom 1 par och så har de ta 3 betala för 2... *gillar*

De här skorna var alltså gratis! Och om de inte varit det så hade de ändå bara kostat 99 kr och de är såååå sköna!

När vi var färdiga på skopunkten var det in i zooaffären jämte och botanisera bland mumsiga märgben *uäck* Selma fick ett ben som nog hörde hemma på en mammut (är inte de utdöda?) för jäklar vad stort det var! Och jäklar vad lycklig jycken var! Nu kanske hon ger fan i våra skor!


Vi for tvärs igenom stan och hamnade på Eurostop, in på Rusta och hittade bara rosa regnställ (är du klok eller? var Luddes svar på frågan om han kunde tänka sig rosa ställ), däremot hittade jag var sin skaljacka till Ian och Ludde för 44:75 kr/st (?) och så for vi till stadium outlet, 110 var det största de hade *suck*.
Nåja jag hoppades att kanske ICA Maxi skulle ha så vi körde tillbaka in mot stan, kom på COOP! Och där hittade jag ett Abeko i rätt storlek, lite dyrare än jag hade tänkt men det skiter jag i!

Tillbaka hem till Oskarström.... Det har varit en dag där sommaren antagligen tagit farväl, vi har haft 27 grader varmt och det är RIKTIG klibbigt! Nu är klockan snart 22 och vi har 21,2 grader och en luftfuktighet på 82%...

Bilden nedan är från i onsdags när jag handlat fika till Ian på Konditori Sockerdrömmen här i Oskarström (heeeelt glutenfritt)


25 aug 2011

På andra sidan spåret....

Publicerad 090604 första gången men är återigen/fortfarande aktuell...

Jag kan tänka mig att många –som har råkat ut för mitt fräsiga jag- ser mig som en ragata… Nu riktar jag mig till tågentusiaterna… telefonförsäljarna tänker jag aldrig ens bry mig om att förklara för! De drabbas av min omedelbara vrede *HA!*
Det här är ingalunda en ursäkt, mer en "så här är det att vara gift med en tågentusiast"

Vi kan väl börja direkt med att jag har inget som helst intresse av tåg what-so-ever! Visst ånglok kan vara häftigt och det är kul att åka tåg (förutom kräkormen X2000 som gör mig åksjuk inom 10 min), att tuffa fram bakom ett ånglok har sin tjusning, men that’s it!

Min man är en sådan här tågnörd (tänk på att vi befinner oss på andra sidan spåret, i min värld) och sedan den där dagen när han hittade den där lilla föreningen i Ambjörnarp och det där skar sig i frågan om lokstallet i Landeryd, så har mitt liv varit tämligen låst…

Föreningsverksamheten kan jag ställa upp på, jag jobbar gärna aktivt i lokstallet, jag åker gärna tåg, men det där brinnande intresset för ånga och räls – nä, där går min gräns. Det är nu 5 år sedan som lokstallet åter började leva upp och aktiviteten ökade och mitt privatliv blev infiltrerat av människor som krävde det ena och andra av mig, fast jag inte har ett skit med saken att göra… jag är bara gift med en tågnörd….

Det är tydligen helt i sin ordning att ringa klockan 6.30 hem till folk och börja ställa frågor om resor, var biljetter kan köpas och när tåget går – PÅ MITT PRIVATA NUMMER!

I tidningsannonsen har då makens namn och mobilnummer stått skrivet. Då har denna smarta pensionär (har alltid varit en +65:are) kunnat hantera en dator/ringt nummerupplysningen och tror att jag är någon jäkla telefonservice!
Jag bor på numret således är jag hyperinsatt i allt?! <-- mycket frågande…. Vi kan ju säga att hade det varit en pensionär, så hade det väl varit ok. Inför HNJ125 kan jag lova att varenda pensionär i halland hade gjort samma sak och jag var i en veckas tid, telefonterroriserad mellan kl 6.30 – 23.00! Och så här har det varit inför alla resor… En kvinna var särdeles ihärdig och ringde varje dag i 2 veckors tid och undrade varför maken inte hade ringt. Jag förklarade varje dag att han hade fått hennes telefonnummer och att ringer när han har närmare information i frågan. På 14:e dagen blev jag riktigt jävla arg och bad henne –för 14:e gången- att ringa maken på hans mobil och ställa sina frågor istället för att terrorisera mig med dem, jag har ingen som helst kunskap i frågan och jag bryr mig inte ens. Då sa denna kvinna; -Det här är ett företag och som företag ska du kunna svara på mina frågor! Annars får jag vända mig till ARN!

Jag skrattade stolpskottet rätt upp i örat och sa: -Ja gör du det, jag är privatperson, du har ringt till ordföranden i en ideell förenings privata hemtelefon, ringer du en gång till polisanmäler jag dig, jag har ditt telefonnummer och jag kan lätt leta fram både ditt namn och personnummer på nätet.
Sedan lade jag på och har aldrig hört av idioten igen, inte särdeles trevligt, men det var hon som började *haha*

Är det konstigt att vi idag har hemligt nummer?
Hemligt så tillvida att jag lämnar ut det till kompisar osv, men vi är inte sökbara på tjänster längre.

Det finns flera liknande incidenter… för att inte tala om en av tågföreningsvärldens hörnpelare, denna person förstår inte vad meningen ”maken sover, jag säger till att han ringer dig så fort han vaknar” betyder. När jag upprepat samma mening 5 gånger så frågar jag ärligt vad det är personen inte förstår… trots detta fortsätter personen fråga när maken vaknar och personen kan ringa igen. Då kan jag uppfattas som en rabiat kärring och det står jag för. Jag kallas gärna det här, men när maken har jobbat natt eller har sovmorgon för första gången på 2 veckor, då låter jag I-N-G-E-N-T-I-N-G störa hans sömn – punkt slut.

Eller då man har tryckt av makens mobil flera gånger och personen ringer hem till en istället och VÄCKER barnen!! För att personen inte är beskaffad med tålamod eller någon som helst vett och etikett! Det är inte bara här hos oss personen har väckt barn… Då blir man en jävla drake och det har man all rätt till! Sedan kvittar det om jag tycker personen är trevlig i övrigt, personen får oförtjänt mycket skit, men i den här frågan SKA personen ha bannor!

Min man har i 3½ år mer eller mindre jobbat borta hela veckorna, han har kommit hem på fredag eftermiddag/kväll eller i värsta fall, natten till lördag och har sedan åkt igen någon gång mellan söndag förmiddag och måndag morgon. Jag har under dessa år mer eller mindre varit ensamstående med 3 barn, hus, djur och allt vad det innebär. Maken har kunnat komma hem och dumpa sina bajsiga kalsonger i tvättkorgen (om de ens har dumpats där och inte på golvet utanför korgen) och kunnat ta nya rena kläder i garderoben.

Jag blev sjuk i influensa för ett par år sedan, tom den fick jag ta på nätterna när ungarna sov, på dagtid hade jag knappt någon feber och klarade av allt som jag var tvungen till och lagom till ungarna hade lagts för natten som kom febern och det var ett flertal nätter den landade på 40 grader och uppåt. Jag har tom klarat barn och hem med kräksjuka!

Lägg till att han -allt som oftast- har kommit hem på fredagen för att åka till Landeryd och lokstallet på lördagen och sedan åkt ut igen med lastbilen på söndagen.

Jag har inte kunnat ha någon som helst hobbyaktivitet, jag har ingen som kan passa barnen utanför de tider som de har gått på dagis, jag är totalt låst och kan inte ens gå och handla mjölk utan att ha en 5-åring, 3½-åring och speedad iller till 2-åring i släptåg…

Lägg till att maken sedan går en utbildning där han är borta på veckorna igen, och dessutom sänker sin månadslön med 10 000 kr… vilket gör att han måste jobba extra varenda lediga minut = ser honom fortfarande lite…

Men nu är han färdig lokförare och jag kan andas ut, barnen har inte behövt svälta, räkningarna har kunnat betalas i tid och vi har inte belastat våra lån för mycket under de här 10 månaderna.

Nu kommer vi till pudelns kärna, det är YTTERST sällan jag säger nej, maken får ge sig iväg på det mesta och enda kravet jag hade med utbildningen var att jag ville bara ha så vi klarade oss ekonomiskt… Det är många gånger jag har gråtit av trötthet och hatat allt vad lastbilar/tåg heter och bett fler än en tågnörd dra åt helvete när de har väckt barnen på kvällarna… men tåg är makens och numera även barnens liv och vem är jag att hindra dem?! Jag tror inte många fruar hade gått med på allt det som jag säger ok till så är det konstigt om jag lackar ur ibland?

Vanligtvis är allting ok igen efter att jag har fått skälla en stund på maken hur jävla trött jag är på allting och att alltid behöva sitta ensam jämt… men det har betalat sig *ler finurligt* om jag inte säger nej till så värst mycket, så kan maken inte säga nej till mina påhitt – som jag faktiskt kommer kunna ha nu! Han vet att den 13 juni så åker jag och sätter mig och stickar/virkar ihop med andra kvinnor/tjejer och faktiskt; en del killar, på World Wide Knit in Public!

Jag fick inte ens spel när han kommer och säger att han hade vunnit en auktion på tradera och lägger 1500 kr på en litteraskylt, för att sedan GE BORT DEN!! Förvisso så gavs den bort till loket som den egentligen hör till så det har jag full förståelse för… men jag ryckte bara på axlarna åt det…

Så du som har råkat ut för den här rabiata kärring kan jag bara säga, antagligen har du förtjänat det… Jag är inte så hemsk i vanliga fall, en aning vass, snabb i truten och säger vad jag tycker förvisso, men jag är snäll innerst inne *skrattar gott*

Att vara mamma och fru till fyra tågnördar är en förbannelse men jag är rätt nöjd med livet ändå…

BVC och 1-årskontrollen



Nu är 1-årskontrollen avklarad och Hannes är 77 cm lång och väger jämn 12.1 kg. Hans viktkurva börjar dala och ligger inte på +3 längre utan närmare +1 och där ligger längden också ungefär (om jag minns rätt).

Sprutorna var lagom kul att få men han skrek i typ 10 sek och sedan var det bra. Han är lite hängig nu men i vanlig ordning glada Hannes med tillfälliga formsvackor (tok-ylande).
posted from Bloggeroid

Uppdaterat 18:50
Stackars Hannes fick jätteont i framför allt vänsterbenet framåt 17:30-tiden, han grät oavbrutet tom när han åt. Han fick en panodil och jag tog upp honom och ammade honom till sömns. Han sov djupt men vaknade ändå när jag behövde röra hans ben för att lägga över honom i spjälsängen.
Efter 3-4 Soft Kitty (Big Bang Theory-sången) så somnade han om.... Det gör ont i mammahjärtat när liten har ont...

24 aug 2011

Att få på en ett-åring pyjamas....

  1. Jag fick upp Hannes ur badet, Teskedspappan hade badat honom. Invirad i en badrock så torkades han torr...
  2. Trodde jag... han vände sig om och kröp iväg, vet ni hur fort det går? Hugga tag i hans fot och dra tillbaka honom, han asgarvar och ska genast krypa iväg igen...
  3. Jag trycker ner honom på rygg, kittlar honom brutalt för att han ska få ur sig lite bus och försöker torka honom igen....
  4. Se punkt 2.
  5. Efter att ha upprepat punkt 2 och 3 ett antal gånger var ungen torr och jag svettig.
  6. FAN!!! Pyjamasen ligger i lådan och jag har glömt blöjan.
  7. Reser mig upp och hämtar snabbt blöja och pyjamas.
  8. Letar reda på Hannes som är i köket och vrålar på brorsorna.
  9. Upprepar punkt 3, med skillnaden att jag ska få på honom blöja istället för torka.
  10. Se punkt 2.
  11. Lägger honom på rygg på golvet och låser fast hans armar med mina fötter.
  12. Försöker trä in ena foten i Up&Go-blöjan (vanliga blöjor med kardborreknäppning kan vi bara glömma) och får in ena foten *SEGER!!*
  13. Han drar ut foten när jag ska försöka få in den andra...
  14. Se punkt 12.
  15. Får så in även andra foten och blöjan upp till knäna!
  16. Ställer ungen upp och försöker dra upp blöjan.... Han vänder sig om och ska springa iväg.
  17. Ungen står dubbelvikt och hur lätt är det att få upp blöjan då? Ställer honom upp igen, vänd mot mig och han suger tag i mitt lädersnodd runt halsen.
  18. Kippande efter luft får jag upp blöjan och sträcker mig efter pyjamasen.
  19. Se punkt 8.
  20. Se punkt 11
  21. Jag får in fötterna i pyjamasen (hel pyjamas, utan fötter och med femtioelva jävla tryckknappar) och får knäppt 3 tryckknappar...
  22. Nu ska bara resten in i pyjamasen också...
  23. Sätter honom upp mellan mina ben och låser fast honom i en bensax.
  24. Jag får in armarna och pyjamasen sitter där den ska, nu ska bara knapparna knäppas...
  25. Ungen skriker som en mistlur och ålar som en säl på uppåttjack...
  26. Tinnitus
  27. Han ligger numera ner, böjd över mitt lår och med en underarm upptryckt under hakan på honom så får jag snabbt knäppt resterande 3 knappar och jag rasar ihop i en flämtande hög på golvet.
  28. Ungen far upp som en fjäder från golvet och rusar iväg vilt kacklande av skratt och jag inser faktum....
  29. Om ca 12 timmar ska kläderna på igen.....
Som avslutning får ni ett garv på köpet...

Får man idiotförklara människor?


Bah lite? Snälla?
Bloggen jag tipsade om innan... om människan (-orna) som inte fattat vad hela pojk/flicka/blått/rosa-debatten går ut på...

En tanke:
  1. Om man gör ett inlägg i ett ganska så kontroversiellt ämne.... bör man inte kunna argumentera för sin sak på ett vuxet och städat sätt då?
  2. Eller bara argumentera sakligt?
  3. Framför allt, bör man go bananas för att folk TYCKER saker och skriver kommentarer? Är vi inte tillbaka på nr 1 då?
Det är ok va om jag tycker att de som bara tjötar om att hela genusdebatten är så "tröttsam" att det är de människorna som anser hela saken som tröttsam är de som gör att vi inte går mot ett mer jämställt samhälle, utan det är de som gör att vi går mot ett mer amerikaniserat tänkande...

För faktiskt, om man argumenterar för att flickor ska vara flickor (dockor, rysch-pysch, rosa, glitter) och pojkar ska vara pojkar (bilar, ovårdat beteende, spindelmannen, blått och svart) i grund och botten skjuter sig själv i foten när de i själva verket i samma andetag argumenterar för olikheter som t ex lägre lön för kvinnor än för män i likvärdigt arbete!
Man kan liksom inte tycka en sak är okey och i en annan är man hysterisk....

Feminism är en snårskog som jag bara inte klarar av att reda ut, men jag hänger med på det fundamentala men kanske inte vad som skiljer en särfeminist från en radikalfeminist. Dessutom har tyvärr -feminist- fått en ful stämpel så att jag känner att jag är hellre ett wildcard än sätter en stämpel på mig själv.

Den enda stämpel jag sätter på mig själv är väl möjligtvis Spoonist, Svensk och Kvinna... Fet skulle kunna vara en annan... Min politiska övertygelse är inte heller solklar, jag sympatiserar med flera saker inom alla läger men med en dragning åt rött.

Nu när jag inte drabbas av "lika-del-föräldraledighet", som Sossarna kört med under Mona-tiden, så kan jag luta mig mer mot dem.... Så länge inte Soss är beredda att ekonomisk bistå de familjer som drabbas hårt av att en förälder MÅSTE gå ledig (som då är ansvarig för det ekonomiska flödet i familjen) så får det vara, de fick inte min röst sist, men fråga fan inte vad jag röstade på, det minns jag inte. Det var däremot inte SD, C eller KD.

Näh, ett glas rött och en kolhydratlåg muffin... nu får gärna ni tycka också... Kvinnor måste börja våga tycka mer!