Vi festar hårt här ikväll...

Dansar på borden, dricker ohemula mängder... julmust och snart blir det godis i mängder....

Önskar gott nytt år till alla!

Jag avslutar 2011 med en praktförkylning och en stilla hemmakväll med familjen och inleder mest troligt 2012 med en praktförkylning... Men sedan kan det bara bli bättre eller hur?!

2012 ska jag försöka vara mer överseende mot folk, att försöka bemöta med ett leende oavsett hur korkat de uppför sig och även efter 4:e gången de kör på mig med kundvagnen... Och samtidigt försöka att inte svära så förbannat... ja, ni ser ju ;)

Jag och hunden var ute en snabb sväng i skogen och fotade, det är härligt fota-i-dimma-och-frost-väder men attans vad kallt det var, batteriet gav upp ganska snart...

Det minst bra fotot.... Selma fick för sig att tokfnatta precis när jag tryckte 

Från Polen kom ett kuvert...

I kuvertet låg två ihoptejpade julkort, efter att ha tagit sig in i det närmast inbrottssäkra julkortet så mötte den här synen maken. Gammal polack gör allt han kan för att försvåra för KGB att läsa hans korrespondans....

*Promise, it's for real*

På High Chaparral finns en gammal polsk lokförare som kommer varje sommar och kör, han har en smula... SD-sympatier skulle man politiskt korrekt kunna kalla det... Han är överförtjust i våra blonda och blåögda barn... Han växte upp i efterkrigspolen och har jobbat som chef inom smalspårsjärnvägen... så han har en smula smått schizofrena tendenser, främst inom förföljelse och övervakningsmani...

Jag har bloggtorka...

Min förkylning (ja, igen!) gör mig trött och hostmedicinen Lepheton gör sitt till att golva mig helt...

Jag har haft ett lugnt dygn här hemma när resten av familjen var iväg och firade lite jul hos farmor.  Oavsett hur störiga, härjiga, skrikiga och moppsiga ungarna är, när de är borta så saknar man dem, går inte att komma ifrån.

Ungefär som när Teskedspappan föreslår en liten resa för honom och mig bara, känns meningslöst när inte ungarna är med. Fast nu börjar det kännas lite lockande i alla fall, den värsta navelsträngen till Hannes börjar klippas lite nu...

Så ni får kanske ge er till tåls några dagar, jag har några ämnen jag lätt skulle kunna skriva om men risken är att det kan bli "total meltdown" i släkten i så fall... Däremot skulle jag kunna tänka mig att skriva om mina erfarenheter som bonusmamma, hur det kan bli både bra och total katastrof på en och samma gång....

Vi får se...

Ojdå... Dagmar gick vilt fram...

Idag tog jag det dåliga beslutet att släpa runt hunden på slingan. Dåligt = det regnade och var gyttja upp till knäna...
Vi hann komma ca 1 km innan första trädet visade sig ligga över promenadstigen. Den här granen hade den goda smaken att stå precis invid slingan, så jag behövde inte gå så långt för att komma runt (nä, jag har korta ben så jag kommer inte över - Mora Träsk versionen)

När jag väl kommit en kilometer till så låg det 3 st träd över vägen, men den här gången så var det ungefär mitten som låg över vägen. Det var massa grenar på träden (=kom inte under), de var ca 1.50 m upp i luften (=kom inte över) så det blev till att välja på att knalla ner i träsket (med gummidojjer? Nah!) eller 15 m ut på kalhygget, där var det i och för sig rätt torrt. Vid det här laget vräkte duggregnet ner så jag ville inte ta upp mobilen och fota...

Jag och Selma kom hem till slut, genomblöta in till trosorna (mina, Selma har ju inga trosor!) och det var bara att gå direkt och byta om till torra kläder. Det var skönt att komma ut och förbränna kolhydrater ur kroppen... 

En dag med kolhydrater gjorde 2.2 tillfälliga kilo på vågen... Idag vet jag inte vad jag vägde, antagligen mer eftersom jag brukar gå upp 2 dagar innan jag vänder ner igen. Imorgon blir det vägning igen och kolhydratfattig kost fram tills nyårsafton och sedan blir det kolhydratfattigt hela januari....

Ok, vi tar det en gång till....

 De gjorde't själva!

Han gjorde't själv!

Min enda inblandning är att jag svarade ja på frågan

 "får jag låna din sax? Jag ska klippa tejp" 

En bra julafton!

Hittade Ian så här imorse...

Va? Tomten kom!!!

Goaste Camilla tröstar Alfred
Han hade fastnat lite i nötknäckaren

Ludvig lycklig över sin lavalampa

Lyckliga Ian med bästa julklappen
(man kunde faktiskt sätta hörlurar i gitarren!)

Lyckligast blev nog bonusen som fick en elgitarr i julklapp, 

med en yttepyttehögtalaren, men jag tror den räcker ;)

I år har jag varit snäll!!!

Jag fick 2 av sakerna jag önskat mig på min önskelista!

Jag fick en H2O-mopp och ett wifi-kort till kameran!!

*lycklig*

Jag hoppas ni har en trevlig julafton!

Nej, jag sitter inte och bloggar på julafton ;)

Jag skriver det här inlägget redan den 10 dec, strax innan datortiden blir kraftigt reducerad pga lussekatter, knäck, fudge, pepparkakaor och allt vad det är....

Jag önskar alla läsare en underbar jul och jag återkommer väl ganska snart har jag en känsla av, bloggen är ju min lilla snuttefilt....

Nu får julen komma, jag är klar...

Midvinternattens köld är inte hård,
stjärnorna döljs bakom envis dimma.

Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser med sin frånvaro på fur och gran,
regnen smattrar vilt på taken.
Endast Mamman är vaken.

Kvällen innan stora kaoset utbryter!

Hannes hittade 5 år
gamla julfrimärken

Idag fick jag sovmorgon! Välförtjänt sådan tycker jag...

Sedan var det full rulle, Ludde och Teskedspappan for till vårdcentralen och fick  hostmedicin till gullungen som har hackat värre än en 78-varvare, de senaste dagarna. De tog även systemet och julölen (vår familj har inga problem med alkohol och tar sig en öl till maten och en virre på kvällen). 
När de kom tillbaka var det bara för Teskedspappan att dra till jobbet, han jobbar till 5-tiden inatt, skitkul! Sedan börjar han igen halv fyra på juldagsmorgonen.

För min del var det fullt av att härja med ungarna som är inne i nån fas, allihop på en gång! Vägra-lyssna-gör-som-jag-vill-OCH-allt-jag-vet-att-jag-inte-får-fasen. *argh*

Lägg till på det att jag tvättade hela dagen, städade, grilljerade skinka, lagade middag, bäddade om bonusens säng... låter inte mycket men jag har fan haft att göra hela dagen. Enda stunden jag satt ner var när jag såg Hem Till Gårdens sista avsnitt innan juluppehållet *gillas INTE*

Gröten som blev bra...

Nu ikväll har jag kokat gröt, första omgången fick jag börja om för när jag kokade upp andra gången så kokade den upp för snabbt så det blev alldeles svart i grytan, Hannes hade bajsat och jag satt fast i bytandet av den... Andra gången blev mycket bättre.

Sedan har jag startat en tradition ikväll hoppas jag, jag har bakat struvor, både glutenfria och vanliga. Båda i olika former, så vi kan skilja på dem.

Kokosfettet smälter....

Värmer upp struvjärnet...

Doppar det varma struvjärnet i smeten
(jag vet att det inte är samma som ovan, fjäriljäveln bara strulade!)

Ner i det heta kokosfetten
*bubbel bubbel*

Peta av dem från järnet och så låta dem svalna och torka innan man doppar dem i socker..

Här är det vanliga i stjärnform, gluenfria är runda (gröna fatet)

Nu är det inslagning av de sista klapparna, stuva in allt under granen och så invänta när stora kaoset utbrister imorgon.... Hannes och en hel gran full med julklappar... jag behöver inte säga mer va?

#killgruppen på Twitter

 På Twitter startade en kille som heter Cimon Lundberg, för ett tag sedan en grupp som går under "hashtagen" #killgruppen.

Där killar kan beskriva de, i många fall, psykiska problem som de inte har fått utrymme för. Vips så känner sig tydligen en massa män attackerade och väldigt provocerade för att män vågar berätta om sådant som enligt normen klassas som väldigt "omanligt". Varför är det så provocerande att män talar om känslor, dricker chailatte, gör saker som tidigare varit vikta åt kvinnan?

Jag har en man som av naturen är en mussla och inte pratar om ditten och datten, och det är jävligt påfrestande emellanåt! När han har gått runt och varit butter en period så får man nästan trycka ner honom i golvet och hota med sexstrej i en månad för att få honom att berätta vad som är fel! En del saker hade varit mycket enklare om han kunde "hey du, jag behöver prata om det här...."

Varför är det så provocerande?
Jag har en kompis som är en riktig pysselmänniska, lagar mat som värsta stjärnkocken, gör snygga julgrupper och kan det där med nål, tråd och symaskin och nej, han är inte bög. Han gör bara sådant som han tycker är kul! Lägg till att prata känslor behöver man inte tvinga honom till...

Gör det honom till mindre man?

Vad är manligt? Stora muskler, oförmåga att gråta, knipa som en oskuld på Reperbahn om sina känslor? Spotta som en fontän, dominera sin kvinna eller VAD?

Jag har ännu inte fått grepp om det här uttrycket och framför allt, de som kallar sig "riktiga män" är oftast de som jag inte klarar av. De som t ex smyger med kvinnor fast de har flickvän, de som använder sin kvinna som egendom, de som skryter om det ena och andra och bara är så tröttsamma!! Var en människa för fan!

För mig finns inget solklart kvinnligt, eller solklart manligt... jag finner vänner i olika personer, och folk pysslar med mänskliga saker. Om en man gillar att scrapbooka, virka, eller laga mat, gör det honom till mindre man? För mig veterligen trillar inte snoppen av, den sitter där den sitter oavsett om man mekar med bilar eller syr en gardin på symaskinen. 

Vad dessa riktiga män vill förvägra andra män är helt enkelt chansen att må en smula bättre, att prata om problem förminskar dem drastiskt, oavsett om man har en snippa eller snopp. Man kan gå och älta ett problem, eller en känsla under en lång tid och när man väl öppnar upp kakhålet och berättar om det, så infinner sig oftast en lösning ganska snart om det är ett sådant problem. När man berättar om känslor så minskar bördan av dem, djupa känslor kan bli mindre jobbiga att bära och negativa tankar kan förlora sin kraft.

Varför är det så provocerande?

Jag tror det är för att de som kallar sig riktiga män är så jävligt hårt indrivna i den manliga könsrollen att de helt enkelt är rädda för att tappa sin identitet. Deras identitet har av föräldrar och samhället helt förknippats med en könsroll och inte alls deras egen förmåga/talang/person! Det är vad jag tror!

Och vet du vad jag mer tycker? Det är dessa sk riktiga män det är mest synd om, för de vågar inte vara människa....

Vad har du köpt till din 4½-åring i julklapp?

 Förutom en huvtröja, en stor leksakshjullastare och lego så kommer han får det här....

Alltså en skyddshjälm, skyddsglasögon, en skruvmejsel, en rulle eltejp och en skiftnyckel (storlek yttepytte). Allt införskaffat på Biltema!

Han kommer bli överlycklig!